Vill bara känna mig hel och glad full av livskraft som kan blomma ut.

Ganska nyskild med barn som har speciella behov, vilket gör att jag enbart kan arbeta deltid, vilket gör att ekonomin är svag. Barnen kräver också en hel del insattser från min sida (utöver vad barn kräver naturligtvis) och min nattsömn är begränsad, dels av deras behov men också av sömnlöshet från min sida.

Tröttheten äter upp mig, har levt många in i ett destruktivt förhållande men ingen inom sjukvården förefaller förstå vad det gör med en. Arbetar och är alltför insatt inom psykologin för att bara acceptera...

Xmaken tar dåligt ansvar för barnen, de har det ej helt optimalt de få gånger de är hos honom, en till två nätter/månad. Jag har ingen annan som kan ta dem så min frihet och möjlighet till att samla nya krafter är begränsad, har dessutom ett krävande arbete.

Försökte söka hjälp på vårdcentralen, vilket gjorde att jag mådde ännu sämre. Då kom jag knappt ur sängen, barnens behov tvingade upp mig, hade jag varit själv så hade jag nog inte kommit upp. Läkaren undrade bara vad hon kunde göra åt det? Fick höra mycket nedvärderande och kränkande och att jag såg ju pigg ut och att jag minsann fick tänka på min fd man ocskå, han kunde ju inte heller ha det så lätt! Hon skrev åtminstone en remiss för KBT.

KBTterapeuten tyckte att jag skulla vara sjukskriven för att få en chans att hämta krafterna då barnen var i skolan men hon bestämde ju inte och läkaren tyckte som sagt att jag såg pigg ut!

Var med ena barnet på BUP för rådgivningssamtal, eftersom detta barn haft en tråkig upplevelse från skolanoch inte verkade må helt bra. Denna psykolog var kanonbra och hon märkte att jag var splittrad och inte kunde hålla fokus och menade att jag borde vara sjukskriven och att de gärna skrev en remiss för mig till min läkare men denne läkare tycker ju att jag ser pigg ut.

Varför har dagens läkare så svårt att förstå denna dolda problematik, vågar inte söka igen, trotts att jag känner att jag snart trillar ihop. Har varit ledig ganska mycket i sommar, tagit tjänstledigt för att vila upp mig och det stärker ju inte heller ekonomin... men är inte ett dugg starkare. KBT´n ger mig inget, vet faktiskt redan allt det hon kommer med, har jobbat mycket med mig själv innnan jag tog mig loss...

Vet någon hur man får mer krafter, mår bättre och vart man kan få hjälp???

Jobbar med Yoga, mindfulness, glädjer mig åt småsaker, njuter så gott jag kan av mina fanmtastiska barn men det svarta molnet och krafterna kommer aldrig tillbaka!

HJÄLP!!!