Hej 27-åring!
Jag är mamma med två tonåringar och skild sen 10 år och vet hur problem kan uppstå i nya relationer. Hur som helst så måste jag säga att din dotter måste få sin pappatid och ha sin relation med dej utan ngn omogen vuxen kvinnas inblandning. Du måste stå upp för att rädda eran relation. Hon har bara en pappa och det är du! Har själv en bekant som minimerade umgänget med sina barn pga en svartsjuk "flickvän". Det resulterade i att hans barn inte räknar in honom i sin "kärnfamilj" längre. Deras mammas man är den som fått rollen och har deras förtroende till fullo - och nu är barnen i övre tonåren. De såg pappans undfallande roll gentemot sin nya kvinna som ett svek i deras barndom/uppväxt och sån´t har svårt att gå över ens i vuxen ålder. Så mitt råd är att du tänker över detta ORDENTLIGT! Är en kvinna som kräver detta av dej verkligen värd att dela liv med. Tänk också på att en kärleksrelation KAN ta slut - och då står du där kanske utan kontakt med din dotter (som naturligtvis kan tycka att hon inte vill finnas tillhands för dej om inte du fanns tillhands för henne - MED ALL RÄTT). Jag dömer inte. Men som mor med mina barns bästa för ögonen så hoppas jag kunna få dej att pröva detta - dvs om du vill riskera att "bli utan barn" i framtiden?
PS - Sambon verkar OTROLIGT omogen, hon har ju dej för sej själv HELT OCH HÅLLET varannan vecka. Fundera över om du inte kan träffa ngn som visar dej och din dotter respekt istället!

Hoppas det blir en lösning!

Låt dig inte styras på detta sätt, visa i ord och handling att du inte accepterar att din tjej saboterar din kontakt med din dotter. Om din tjej inte står ut med att du älskar och bryr dig om din lilla sjuåring så får hon söka psykiatrisk hjälp. Om du står upp för din dotter nu och visar henne att du tycker hon är det värdefullaste som finns så hjälper du henne att kunna må bra med sig själv och ha goda relationer när hon väl är vuxen. Sviker du henne nu så är det vad hon får lära sig att hon är värd och antagligen kommer hon i vuxen ålder att söka sig till svikare. Tyvärr är det så det hänger ihop. Ta ditt ansvar för det barn du satt till världen. Basta.

Förklara för din sambo att det bästa hon kan göra för att verkligen visa att hon älskar dig är att tillåta dig att vara pappa åt din dotter. Håller med föregående att det känns väldigt omoget att bete sig som henne. Kan ju ha viss förståelse om det vore din kontakt med ditt ex hon motsatte sig men förhoppningsvis var hon medveten om att du hade barn när hon gav sig in i er relation. Har själv två egna o tre bonusar och jag har aldrig haft problem med att han ägnar tid åt sina barn, ser detta snarare som ett plus för min del då jag får tid för mina barn samt att vi båda mår bra av lite egentid med ungarna.
Förklara för henne att du faktiskt är pappa vare sig hon vill eller inte och om hon inte kan acceptera det så tycker jag både du och din dotter är värd en tjej som har vett att uppskatta er båda!

Jag tycker att du ska överväga att lämna henne, din dotter måste gå i första hand. Man kan inte som vuxen vara svartsjuk på ett barn.

Hon visste väl att du hade barn när ni träffades.

Ulrika

Håller med Ulrika....din sambo visste att du hade barn när ni träffades. Man är inte avundsjuk på ett barn, en vuxen person måste förstå att det är skillnad på kärlek och kärlek. Det låter osunt att du måste smyga med kontakten till ditt barn....

Vad du ska göra.....vet ej. Men själv dumpade jag den killen som var svartsjuk på min son för många år sedan (vi träffades ca 1,5 år), insåg att jag inte kunde försvara sånt beteende gentemot ett barn. (kunde inte heller blunda för att barnet faktiskt känner sånt på sig)
Bestämde då att jag den jag träffar måste acceptera att mitt barn ALLTID är viktigast!!!! Han är mitt livs viktigaste ansvar.
Idag har jag ny kille och gemensamt barn med honom, allt funkar kanon: relationen med exet, dvs min pojkes pappa och hans nya familj och vi kommer jättebra överens.
Jag får ibland rysningar när jag tänker på hur det kunnat bli ifall jag fortsatt träffa den "svartsjuka"....

Alla är olika individer, din tjej behöver nog bearbeta sig själv och sitt självförtroende i första hand, och jag hoppas att du känner dig stark i din papparoll och inte fortsätter och smyga. Ingen ny kärlek i världen är värd mer än ditt barn.

Dumpa henne ögonaböj..

svartsjuk på ett litet barn..
tänk på att din dotter har du hela livet evig kärlek till.. en partner kan komma och gå..

Kan svartsjukan bero på att sambon inte har egna barn? Är sambon delaktig när du har din dotter hemma,eller lämnar ni henne utanför? Ni kanske skulle prova att göra saker tillsammans som en famolj och kanske kunde sambon och dottern göra något tillsammans ibland utan dig. Det är ju hur lätt som helst att bara dumpa någon man älskar, så det kanske kan vara värt ett försök. Även parterapi kan ha framgång. Hör efter på vårdcentralen. Det är till för alla och det kan inte bli sämre.

Hej,
Jag är 48år och har erfarenhet från bägge sidor så att säga. Vad jag kan förstå så har inte din sambo något eget barn och då är det kanske lite svårare att förstå detta. Jag tycker verkligen att du ska ge din sambo en chans. Förklara att kärleken till din dotter och till henne är helt olika saker. Det ena förtar inte det andra. Kanske din sambo har lite dåligt självförtroende och känner sig hotad av din dotter. Kanske hon tycker att du inte bryr dig om henne tillräckligt mycket även när ni är ensamma? Är det bra när ni är ensamma så borde hon kunna vara nr 2 så att säga när ni är tillsammans alla 3. Det viktigaste tror jag är att din sambo får chans att lära känna din dotter, att faktiskt dom två gör något utan dig. Det vore väl fint om dom kunde tycka om varandra då kommer ingen vara svartsjuk på varandra varken nu eller i framtiden.
Lycka till !

Hej! Här kommer ett råd från en som varit i din sambos situation. När jag träffade min man var hans son 5 år och jag var fruktansvärt svartsjuk på honom, eller egentligen för allt det han stod för: att min man hade haft en annan sexuell relation före mej och älskat en annan människa. Det spelade ingen roll att jag också hade haft det... Min man satte gränser från början och det måste du också göra: alternativet finns inte att du kommer att överge din dotter!!!! Din nya kvinna är en vuxen människa och kapabel att ta hand om sig själv, din dotter är bara ett barn och hon behöver dej. Du ska absolut inte smyga med din relation till din dotter eller fd heller. Kör med öppna kort och var rak och tydlig; jag älskar dej och jag älskar min dotter och jag kommer aldrig överge henne. För mej fick det konsekvensen att jag var tvungen att möta mej själv, vad stod min svartsjuka för och svaret är ju busenkelt; rädslan att inte vara älskad och att bli bortvald... Idag när jag själv är mamma förstår jag mer och jag hade varit vansinningt arg på min man om han hade övergett sin son för min skull! Det har inte varit lätt och det är fortfarande struligt många gånger, samarbetet med ex:t mm. Men jag kan aldrig skuldbelägga sonen för att han blivit född. Och min man hade inte varit den person han är utan sin son och det är ju därför jag älskar honom. Kolla in "styvmorsviolen" på nätet, där kan både du och din sambo få stöd. Lycka till och stå upp för din kärlek till din dotter! Sätt gränser och prata, prata,prata! Förvänta dej inte att din nya kvinna kommer att älska din dotter som sin egen men förhoppningsvis kommer de att bli bra vänner!

D e ju omöjligt å veta vilken relation du å din sambo har självklart så därför tycker jag att d e helt fel att dömma henne som många verkar göra på en gång.
Nån tidigare skrev och undrade om din sambo ev blir åtsidosatt och det frågar jag mig också eftersom nåt tydligen fattas. Om det redan nu är ett problem med att vara ärliga mot varann (du känner dig tvungen att smyga med din kontakt med dottern) så blir det nog inte bättre med tiden eftersom ni nu ska bygga upp nåt. Hon ska ju också känna att ni är en "familj" och kanske är du inte riktigt öppen för en ny relation? Har du nyligen separerat och är det nytt för dig att bara ha din dotter varannan vecka? Det är verkligen inte en lätt situation för dig och inte nåt som man vänjer sig vid på en handvändning bara för att ni kommit överens om att du och mamman inte kunde leva tillsammans!!!
Visst är det svårt att förstå för din sambo som inte har barn själv, men om du är öppen nog och släpper in henne i ditt och ditt barns liv och även ger henne som partner odelad uppmärksamhet lite då och då så borde det inte vara så svårt för henne. Visst, kanske kan hon bara inte erkänna för sig själv att du redan har ett "förflutet" och behöver hon nån att bygga upp nåt eget tillsammans med! Alla har vi våra behov så ni får se till att prata ärligt om ERA BEHOV, VAD NI BEHÖVER FÖR ATT BLI LYCKLIGA BÅDE DU OCH HON OCH FÖRHOPPNINGSVIS TILLSAMMANS!

Det här skrev jag efter att ha läst dina förtvivlade rader i senaste Amelia. Det är fler som har skrivit kloka råd till dig ser jag, här kommer min reaktion, mitt svar.

Din sambos beteende gentemot din dotter och dig är mycket omoget och bevisar att hon själv bär en stor otrygghet som människa. Din sambos spärrar och kärlekslösa sätt behöver hon hjälp att bli av med. Du har talat med henne och hon ändrar sig inte, alltså vill hon, kanske rent av medvetet, bete sig så här, hon behöver hjälp av omvärdera och lära sig om medmänsklighet. Jag rekommenderar dig att snarast kontakta familjerådgivningen. Eller att din sambo kontaktar en egen kurator/psykolog.

Jag har själv levt med en svartsjuk "styvmamma" sedan tonåren. Har stått besviken, oförstående, ledsen och åsidosatt många gånger. Ett barn skall aldrig behöva vara med om det! Ett barn skall älskas och omhuldas av vuxna människor, hela tiden. Det underbara, unika barnet skall tryggt ledas fram mot vuxenlivet av sina föräldrar och det är föräldrarnas plikt att se till att det blir så. Din sambo skulle ju kunna vara en tillgång som bonusmamma åt din dotter! Om ni inte bryter det här mönstret, kan det bli så att din dotter vänder dig ryggen. Hon kommer alltid att hoppas på dig som pappa, men väljer du din sambos restriktioner, så sviker du din dotter. Du skall heller ALDRIG smussla med kontakten mellan dig och din dotter! Den skall vara öppen och kärleksfullt genomärlig! Allt annat är fel! Det är nu du skall ändra på situationen, när din dotter är vuxen kan skadan redan vara skedd. Du är på god väg genom att lyfta fram dina tankar här, lita på din inre röst och var rädd om din dotter, LYCKA TILL!

Hej !

Blev både ledsen och förbaskad, när jag läst din artikel.
Din dotter är det viktigaste !!!

Det är synd om dig och du har en svår situation.
Det är också synd om din sambo, för hon har också en jobbig situation.
Men den som det är mest synd om är din dotter !!!!!

Din dotter kan inte välja sitt liv !!!

Det är ni vuxna som måste se till hennes bästa, förstår du inte det?!

Framförallt är det DITT ansvar !!!!!

Ditt ansvar är att ha din dotters bästa framför ögonen!!

Hoppas att du tar ditt ansvar!!

Visst antar jag att det måste vara jobbigt för dej om du älskar din sambo.
Men jag blir så förbannad på att du verkar mer rädd om ditt eget skinn, än att din dotter har det bra !!
För även om du och din sambo försöker dölja sambons svartsjuka, så märker säkert din dotter det i alla fall.
Hon kanske inte förstår vad det är för fel eller kan sätta ord på sina känslor, men säkerligen känner hon att det känns spänt.

Och barn tolkar och tar på sig ansvaret på sitt eget sätt.

Nu hoppas jag att det ordnar sig för er!

Eller rättare sagt att DU ordnar det här!!

Gör slut med sambon om hon inte accepterar din kontakt med din dotter !!!

Kram från en som vill väl.

Ser att du fått många kommentarer och råd redan, ett från mig, ställ ultimatum eller lämna henne, din dotter måste gå först, henne har du kvar hela livet.
Är själv ensamstående till en son som nu är 13 och har lämnat män för att de inte "gick ihop".
Har nu en sambo som behandlar grabben som sin son, bättre kan det inte bli.

Lyckan finns åt oss alla, lycka till!

=) Cia

Jag har inga egna barn och flyttade efter lång tid och en del övertalning från min man och hans då 6 åriga dotter hem till dem. För mig kändes det oerhört viktigt att även dottern var positiv till att jag damp ner i huset. Visst kan jag förstå och hålla med om det som många skrivit om att det, framför allt i början, kan komma små stygn av svartsjuka över att han delat underverket att få barn med någon annan. Klart att jag har önskat att det hade varit jag och han från början. Men jag önskar också ibland att jag vore miljonär eller smal och vacker. Däremot är jag inte säker på att det hade gjort mig lycklig. Antagligen hade jag och min man inte uppskattat varandra hälften så mycket utan de erfarenheter som vi har fått med oss på vägen. Men för att komma till det viktigaste! Utan egna barn eller inte. Din sambo är sjukligt svartsjuk! Det är så klart jätte synd om henne, men inte en bråkdel så synd som det är om din lilla dotter. Det låter kanske hårt, men din sambo liksom jag har VALT att leva med en man som redan har barn. Vi skall dessutom föreställa vuxna. Din doter är bara ett barn som varken har valt att hennes föräldrar skall skiljas eller att få in en svartsjuk "styvmamma" i sitt liv.Ställ ultimatum till din sambo! Kräv att hon söker hjälp för sin svartsjuka.
Din dotter har inget

Min fd sambo uppträdde också väldigt svartsjukt mot min dotter. Men jag skulle inte vilja kalla det svartsjuka riktigt. Vuxna som beteer sej på det viset mot ett barn är inte riktigt friska. Min fd sambo mådde inte rikigt bra, och det visade sej som en slags svartsjuka. Han ville ha mej för sej själv, och kunde t o m bli irriterad när han trodde att jag tänkte på min dotter när hon var hos sin pappa. Det slutade med att min dotter satt isolerad på sitt rum för hon kände sej så osäker med honom, och jag höll på att bli galen. Det värsta var att det inte gick att diskutera detta med honom. Enl. honom tyckte han om henne, men visade aldrig det riktigt!
Han var ofta irriterad på henne om hon "lät" för mycket, datortangenter, hennes tv m.m.
Det jag vill komma fram till att du ska vara försiktig, det kan vara så att din sambo har någon slags störning som inte går att fixa genom att prata med henne. Min dotter har mått väldigt dåligt, och det har jag förstått mer och mer nu efteråt när hon har öppnat sej och berättat hur hon har upplevt tiden med min fd sambo.
Han förstod heller aldrig att hon och jag behövde tid själva ibland. Han kunde t o m bli tjurig om hon och jag skulle gå och shoppa kläder själva en dag. Hoppas det går att prata med din sambo, men annars välj din dotter. Det är dags för dessa "svartsjuka" människor att växa upp! Jag tror de kan det innerst inne om de bara vill, alla kan välja hur de vill vara, även de som mår dåligt!