Elenor och Bobby Bodin visste tidigt att de ville ha barn. Men vägen mot att bli föräldrar blev både lång och skakig. En IVF-resa där paret kastades mellan hopp och förtvivlan.

barnloshet_artikelbild

Det är tyst och lugnt hemma hos familjen Bodin. Så där tyst och lugnt som det bara kan bli i en aktiv familj där tre övertrötta ungar somnat av ren utmattning, och där två –nästan – lika utmattade föräldrar pustar ut i soffan efter en intensiv dag.

Men det är exakt så Elenor och Bobby vill ha det. För ett tag såg det rejält mörkt ut. Det verkade som om det inte skulle bli några barn i familjen Bodin.

– Vi träffades tidigt, Bobby och jag. Jag var bara 14 år, men det var först när jag var 20 som vi blev ett par. Innan dess var vi bara vänner, säger Elenor.

Kanske var det för att de redan kände varandra så väl som allt sedan gick så fort. Dagen efter att Elenor och Bobby blev ett par flyttade de ihop. Efter bara något år började de prata på allvar om att skaffa barn.

– Jag visste att Elenor alltid velat ha barn tidigt, därför föreslog jag att vi skulle skaffa barn efter bara ett halvår, säger Bobby.

Men riktigt så enkelt var det inte. Här är parets långa resa, från hopp, hormonhelvete och förtvivlan till barnlycka tre gånger om.

HÖSTEN 2006:
”Till slut hade vi inte sex för att det var mysigt”
Paret började försöka bli föräldrar på naturlig väg. En trevlig sysselsättning när man är nykär – och ännu inte är medveten om att det inte är någon självklarhet, det här med att bli föräldrar.

– Vi försökte bli gravida i två år, och i början var det bara kul. Men allteftersom det drog ut på tiden började vi tänka taktiskt, minns Elenor.

– Ja, till slut hade vi inte sex för att det var mysigt, utan för att det var ett måste. Det var jobbigt, säger Bobby.

HÖSTEN 2007 – FEBRUARI 2009:
”Mjölk ur brösten – men det var falskt alarm”
Det fantastiska och härliga med sex försvann successivt, och till slut insåg de båda att det var något som inte stämde. De sökte till Gynmottagningen i Enköping, och gick därifrån med ett recept på hormontabletter som skulle göra att Elenors ägg släppte lättare.

– Det var fruktansvärt. Enormt psykiskt påfrestande, och tabletterna gjorde att jag fick cystor. Läkaren skrev ut recept på andra tabletter, men de gav mig istället PMS gånger tusen, säger Elenor.

De fortsatte plikttroget att försöka göra barn.

– Vid ett tillfälle började det läcka mjölk ur brösten på mig. Jag blev överlycklig, ringde Bobby och skrek, men sedan visade det sig att det var falskt alarm, säger Elenor.

Hon och Bobby är sakliga när de berättar, men det råder ingen tvekan om att det var en jobbig tid. Det blir långa tystnader, och de hjälps åt att berätta genom att fylla i varandras luckor.

– Ja, det var många tårar, säger Elenor.

Elenors äggledare spolades och hon fick genomgå en rad ultraljud.

– Varje gång sa personalen till oss att ”nu får ni gå hem och ha lite sex och mysigt”. När någon säger så – det är ju det mest oromantiska som finns, säger Bobby och skrattar till lite vid minnet.

I bekantskapskretsen började vännerna bli föräldrar.

– Det väckte extremt starka känslor. Visst ville vi glädjas med våra kompisar, men det gjorde fruktansvärt ont.

FEBRUARI 2009:
”Bobby fick lämna sperma – inte skämmigt alls”

Även om Elenor och Bobby kom varandra närmare under den här jobbiga tiden så blev sex mer ett ”måste”. Personalen, som hela tiden sagt att det var lugnt – Elenor och Bobby var ju så unga – började nu även de tvivla.

– Bobby fick lämna sperma för att kolla kvaliteten, och på gyn kollades mina äggblåsor upp, säger Elenor.

Men det här med att lämna sperma på beställning är inte en alldeles självklar sak. Bobby och Elenor kan inte låta bli att dra på munnen när de berättar om ”porrummet” som Bobby visades in i för att fullfölja spermaleveransen.

– Men vid det här laget var vi så vana vid att vårt privatliv granskades, så det kändes inte skämmigt alls, säger Bobby.

– Nej, du var tryggheten själv, du bara gjorde det du skulle, säger Elenor.

OKTOBER 2010:
”Den sista gången brast det för mig”

Annat var det den gången då Elenor själv skulle köra in till reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala, med Bobbys sperma i en liten burk. Det hade varit en lång väntan på att få en remiss.

Målande beskriver hon hur hon körde rally med den dyrbara leveransen innanför jackan, eftersom det var viktigt att den kom fram kroppsvarm.

– Jag fasade för att fastna i en poliskontroll, hur skulle jag kunna förklara vad jag hade med mig och varför det var så bråttom …

Elenor tog hormonsprutor, och under hösten 2010 gjordes två inseminationer.

– Inget av försöken tog. Sista gången brast det helt för mig, säger Elenor.

– Ja, den julen låg du bara och grät. Helt apatisk, säger Bobby, och stryker Elenor över ryggen.

Allt var tungt och motigt. Det kändes som om ”alla” i omgivningen nyss hade blivit, eller var på väg att bli, föräldrar.

JANUARI 2011:
”Vi hoppades på ett guldägg som gick att befrukta”

Vid det här laget var Elenor helt slutkörd av alla hormonbehandlingar. Hon var dessutom ledsen och hade svårt att ta sig för något. Det var som om varje månad som gick var en förlorad månad.

Framåt slutet av januari var det äntligen dags att plocka ut Elenors ägg. Då hade hon tagit hormonsprutor och ägglossningsspruta – enligt konstens alla regler.

– Äggplocket gjorde så fruktansvärt ont. Jag var helt slut efteråt, trots att jag fick morfin. Det var 20 förfärliga minuter, säger Elenor.

Äggplocket slutade i ett misslyckande. Läkaren fick bara ut ett enda ägg som lämpade sig för befruktning.

– Men vi hoppades ändå innerligt på att det var ett guldägg som var möjligt att befrukta, men efter tre dagar fick vi veta att det inte funkade, säger Elenor.

Återigen föll hon ner i ett svart hål. I mars gjorde Elenor ett nytt försök, men inte heller den här gången tog det sig.

MAJ 2011:
”Vi grät av lycka”

Bobby och Elenor hade tre försök på sig. Därefter skulle de tvingas betala behandlingen själva. När det var dags att plocka ägg för ett nytt försök var de därför rejält spända.

– Vi gick som på nålar och väntade på samtalet från sjukhuset som skulle berätta om det tagit sig eller inte. När beskedet kom att det såg bra ut, och att det var dags att sätta tillbaka det befruktade ägget, var båda överlyckliga.

– Men jag var övertygad om att jag inte skulle bli gravid. Min kompis övertalade mig att göra ett test dagen före hennes bröllop. När det visade positivt grät vi av lycka, säger Elenor.

JUNI–HÖSTEN 2011:
”Magiskt”

Glädjen var stor, men det var också minst sagt nervöst. Vid ett ultraljud fick paret se hjärtat picka på sin lilla bebis.

– Det var magiskt, berättar Bobby. Elenor var orolig under graviditeten. Den första sparken kom sent, men en konsert med Lars Winnerbäck fick bebisen i Elenors mage att göra sig påmind.

Under graviditeten åkte hon in till sjukhuset vid ett par tillfällen, eftersom hon inte kände några fosterrörelser.

FEBRUARI 2012:
”Han var en exakt avbild av sin pappa”

Elenors mage växte och växte. Och den 1 februari 2012 gjorde världens vackraste lilla Billy entré. 3 480 gram tung och 49 centimeter lång. Han var en exakt avbild av sin pappa, och hade stora händer. Fem års väntan var över.

VÅREN 2012:
”Jag gick som på moln”

Att bli föräldrar var omskakande. Att ha väntat så länge på en människa sätter sina spår. Bobby, som trott att han skulle känna en enastående lycka och omedelbar kärlek, hade först svårt att ta till sig Billy. Något som inte är ovanligt när man väntat länge på att bli förälder.

Elenor, däremot, befann sig i ett enda stort kärleksrus: – Jag gick som på moln.

VÅREN 2013–SOMMAREN 2014:
”Glädjen blev till sorg”

Nu bestod familjen av tre personer. För Elenor var det viktigt att Billy inte skulle bli ensambarn. Paret började så smått drömma om ett syskon till Billy.

– En dag började jag må illa. Jag gjorde ett graviditetstest som visade positivt och vi dansade av glädje. Tänk att vi hade blivit gravida på naturlig väg, säger Elenor. Men graviditeten slutade med ett missfall sommaren 2014. Elenor var otröstlig.

SEPTEMBER 2014:
”Det var en jobbig period”

Eftersom Elenor inte kunde släppa tanken på ett syskon åt Billy bestämde paret sig för att själva bekosta ett befruktningsförsök med ett av de ägg som fanns nedfrusna.

– En jobbig period. Vi var inte riktigt överens, för Bobby var det inte lika viktigt som det var för mig, säger Elenor.

Inte heller den här gången tog graviditeten sig. Elenor och Bobby insåg att de inte hade råd med fler försök, men diskuterade alternativen i det oändliga.

HÖSTEN 2015:
”Vännerna samlade in 40 000 kronor”

Även om Elenor och Bobby inte pratade så mycket om sin önskan att få ett syskon till Billy så var det som om omgivningen fattat exakt hur paret kände.

På en middag fick Elenor och Bobby sitt livs överraskning: deras vänner hade samlat in 40 000 kronor för att paret skulle få en ny chans till IVF.

– Fatta hur mycket kärlek vi hade omkring oss! Vi ringde direkt till Carl von Linnékliniken och köpte det som kallas trepack – tre försök, säger Elenor.

elenor_twins

VINTERN 2016:
”Inte bara ett hjärta slog – utan två”

Graviditetstestet visade positivt, men också den här gången var Elenor mycket orolig. Hon fick blödningar och trodde att hon skulle få missfall.

I vecka 8 drabbades hon av en kraftig blödning. Dagen efter hade de tid för vaginalt ultraljud, men Elenor vägrade gå. Till slut lyckades Bobby övertala henne.

De var knäpptysta i bilen till sjukhuset. Elenors tårar kunde inte sluta rinna, och på britsen i undersökningsrummet sa hon inte ett ord. Det gjorde inte läkaren heller. Förrän efter en stund. För nu fick paret sitt livs chock. Inte bara ett litet hjärta pickade i Elenors livmoder, utan två! Detta trots att bara ett embryo hade återinförts, men det hade sedan delat sig i två.

– Gissa om vi pratade i munnen på varandra på vägen hem, berättar Elenor.

27 JULI 2016:
”Slitna, men lyckliga”

Plötsligt var de fem i familjen Bodin. Tvillingarna Bonnie och Bianca gjorde entré. Elenor och Bobby har minst sagt fullt upp, men vad gör det? Deras dröm om en familj har blivit uppfylld.

Numera är hemmet fullt av leksaker och kläder på tork. Det är kaos – men ett kaos som tillhör livet. – Slitna, men lyckliga, sammanfattar Elenor läget.

OKTOBER 2016:
”Han är min trygga klippa”

Den 9 oktober skriver Elenor i bloggen: ”Igår firade Bobby och jag tio år. Han är min trygga klippa. Tio år av sorg och glädje. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Man har tvivlat, men i slutändan står vi där starka tillsammans.”

Av: Anna-Maria Stawreberg Foto: Kim Norman


Fakta ofrivillig barnlöshet

Ofrivillig barnlöshet är vanligt: Ungefär vart femte par har någon gång i livet svårt att få barn. Man brukar säga att det är dags att börja utreda orsaken om man försökt i minst ett år utan att lyckas.

I ungefär en tredjedel av fallen ligger problemen hos kvinnan, i en tredjedel hos mannen och i en tredjedel finns problemen hos både kvinna och man.

Kan finnas flera orsaker till ofrivillig barnlöshet:

Åldern är en viktig faktor, för kvinnor minskar fertiliteten efter 30. Många faktorer kan påverka förmågan att få barn, som sjukdomar, medicinska behandlingar, övervikt och medfödda fel.

Det börjar med undersökningar. Utredningen brukar börja med att kvinnan och mannen lämnar blodprov. Mannen lämnar spermaprov och kvinnans livmoder och äggstockar undersöks. Utifrån vad resultaten säger därefter avgör personalen hur man kan gå vidare.

Olika IVF-behandlingar

Kvinnans ägglossning kan stimuleras med hormoner, det kan göras en provrörsbefruktning, som antingen görs med partnerns spermier eller med hjälp av en donators spermier.

Man kan också göra en provrörsbefruktning där spermier sprutas in i ägget med hjälp av en spruta. Det går också att göra provrörsbefruktning med donerade ägg. I vissa fall kan kvinnan även opereras.

Källa: Fertilitetscentrum.se och 1177.se


Har du rätt till assisterande befruktning?

Enligt Sveriges kommuner och landsting finns det vissa kriterier som måste uppfyllas för att man ska få hjälp med assisterad befruktning:

– Innan utredningen kan påbörjas ska paret ha försökt få barn på egen hand i minst tolv månader.

– Är kvinnan yngre än 30 år kan det ta längre tid innan en utredning påbörjas.

– Behandlingen måste påbörjas innan kvinnan har fyllt 40 och hennes partner 56. Finns det nedfrusna ägg sedan tidigare måste dessa befruktas och återinföras före kvinnans 45-årsdag.

– Innan utredningen påbörjas tar man hänsyn till vissa kriterier när det gäller BMI, ålder och gemensamma barn sedan tidigare.

– Kvinnans BMI måste ligga på under 30, annars kan hon först behöva gå ner i vikt.

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting

pren_amelia1

NUVARANDE Kämpade fem år för att bli gravida – ”Sista gången brast det för mig”
NÄSTA Restips till Öland – perfekt för cykelsemestern