Hanne du verkar inte så poppis

Tack för ditt klockrena inlägg i den här frågan!
 
För visst är Hannes bok något av ett hån mot alla oss som inte lever praktiskt och ekonomiskt som hon gör. Själv är jag mamma med barn på heltid och därmed är det också jag som har ansvar för vår försörjning, alla hämtningar, lämningar, VAB-dagar osv. Arbetar i en branch med låg lön och få fasta jobb och har därför ständigt nya vikariat och ingen möjlighet vare sig praktiskt eller ekonomiskt att arbeta mindre än 100 procent.
 
För kvinnor som mig är livet inget pussel som Hanne pratar om. För vårt liv har egentligen bara en pusselbit under veckodagarna och det är att lämna på dagis för att arbeta ihop till vår försörjning och sedan hämta på dagis och/eller fritids nio timmar senare. Då är klockan så mycket att det enda vi hinner är att laga middag och natta. Att knappt kunna träffa sina barn i vaket tillstånd annat är på lördag-söndag är en stor sorg som vi måste bära, helt enkelt för att det är det enda sättet att få ihop till vår försörjning.
 
Jag hade gärna arbetat mindre och haft mer tid till andra så kallade pusselbitar. Men alla de val som hela tiden diskuteras är i verkligheten inga val för oss som är ensamstående och lågavlönade. Vi är inte heller, om någon nu tror det någon liten minoritetsgrupp.  Troligt är att vi är betydligt fler än de som har det så ekonomiskt och praktiskt förspännt som Hanne K.