Intervju med Christina Jutterström

Hur lång tid hade det tagit om du hade låtit Natur och kultur trycka boken istället för att komma ut på vulkan.se?
När jag fick förslaget att komma ut via vulkan.se blev jag omedelbart intresserad eftersom jag vet att de nya plattformarna används av allt fler. Min bok handlar dessutom om televisionen i den nya medievärlden. Även om innehållet alltid är nummer ett, är i dag de nya sätten att distribuera böcker ,tv, radio, tidningar  via nätet både spännande och en nödvändighet om man vill nå framför allt den yngre publiken. Vanligt tryck hade förmodligen tagit några månader. Här gick det från färdigt manus till bok i handen på ett par dagar. Vilken utveckling!
 
 Vilka reaktioner har du fått över att du valde vulkan.se?
Onekligen en del klagomål på att boken inte finns i alla bokhandlar. Det krävs en hel del av förnyad marknadsföring om detta ska slå igenom i någon större utsträckning. Men jag har också mötts närmast av jubel för att Natur & Kultur som ett av de stora förlagen vågar pröva den här nya distributionsformen.
 
Hur känns det nu så här efter boksläppet? Är du nöjd med debatten?
Att det skulle bli debatt visste jag. Det gillar jag. Jag hoppas framför allt att den ska leva och spridas till andra än de inblandade företagen, SVT , SR och några andra vanliga mediedebattörer. Public service är ju allas tv. Jag hade önskat att framför allt Sveriges Radios ledningspersoner på ett mer nyanserat sätt kunnat diskutera frågorna om hur man ska betala för public service i framtiden och en sammanslagning av SVT och SR. Men de frågorna verkar tabubelagda.  Nu blev de mest bara demagogiska och försökte lägga locket på debatten. SR ser tyvärr enbart till sitt eget företag, inte till public service i stort. De är rädda att bli av med en del pengar och att till exempel deras korrespondenter ska bli tvungna att användas också i tv. Den rädslan är kanske befogad, men i dag när konkurrensen från de kommersiella medieföretagen är stenhård är det samarbete om både program och distributionsplattformar som borde gälla. En gemensam webb för public serviceföretagen borde vara en självklarhet. I dag måste jag gå in på tre sajter för att få veta vad public service har att erbjuda i allt från nyheter till communities. Många av medarbetarna på företagen vill jobba tillsammans både för att stärka en mer granskande nyhetsjournalistik och kreera nya typer av program. Jag vill påstå att i stort sett samtliga andra public serviceföretag i Europa numera för samman sina radio, tv och webbverksamheter både av ekonomiska och kreativa skäl. Men jag vill också tillägga att min bok Fri Television? Om public service i en ny medievärld  innhåller  fakta om public service såsom dess historia och innehållet i det uppdrag som public serviceföretagen har från statsmakterna. Man kan faktiskt lära sig en hel del här om man inte är så insatt i public serivcevärlden..
 
Du ska ut på bloggturné, berätta lite om den.
När David Löfvendahl föreslog bloggturnén hade jag inte någon riktig bild i huvudet av vad detta skulle innebära. I dag vet jag. Det som lockar mig, som om några dagar fyller 68 år och är mycket intresserad av den nya teknikens möjligheter (och hot), är den stora mångfalden av människor och uttrycksmedel som jag kan få tillgång till. Här sitter Du på Vulkan/Ameliabloggen och ställer frågor, på  Dagensstory.se ligger ett av kapitlen i boken ute, på Kulturekonomibloggen ger jag boktips, Bokhora.se  får jag själv intervjua. Själv blir jag för första gången intervjuad via skype av Whatsnext och Bambuser kör livestream. Som sagt: vilken rikedom!
 
Finns Svt om tio år, jag ser aldrig på tv på det gammeldags sättet. Om jag ser nåt så kollar jag på internet – när det passar mig.
Både SVT och SR är medvetna om de yngre generationernas makt över medierna. Att ni själva väljer vad ni vill se, när vi vill titta och lyssna och i vilket medium. Det är detta som ligger bakom att SVT har Play på sin sajt och att radion lägger ut alla sina program på webben. Ett problem är naturligtvis att det kräver att de som inte sitter i soffan och tittar vet att programmen finns på webben. Här behövs både ytterligare nya tekniker och bättre marknadsföring från public serviceföretagen.
.
Hur tror du att Svt distribuerar sitt innehåll om tio år, när alla internet-kids växt upp och tagit över?
Om jag går tio år tillbaka i tiden var det inte många som kunde föreställa sig de stora möjligheter Internet erbjuder i dag.1996 när jag var chefredaktör på Expressen ordnade vi de första kurserna för medarbetare om Internet. Det var bara de allra yngsta som innan dess fattade vad det innebar. Därför är jag lite försiktig med hur framtiden ser ut tio år framåt. Jag tror och hoppas i alla fall att allt public serviceinnehåll då kommer att vara tillgängligt i den tidens Internet-möjligheter, men också i mer utvecklade mobiler, poddar och anat som har dykt upp.Public service har hittills genom åren legat i framkant när det gäller teknikutveckling. Jag tror de kommer göra detta även framöver. Men det kräver både pengar till rättigheter och de mest kompetenta medarbetarna på marknaden. Och dem blir det konkurrens om nu när generationerna inte är så stora som min 40-talistgeneration.
 
Är ett sätt att nå större och yngre publik att sprida Svts innehåll till nya plattformar, t ex Joost?
Jag har delvis svarat på den här frågan, men kan tillägga att jag anser att SVT med sina program också måste finnas på fyrtorn som Joost, YouTube m fl även om de ägs av andra. Det räcker inte längre med enbart de egna plattformarna. Ett problem här är att SVT ska vara reklamfritt och de här fyrtornen lever ju på reklamintäkter. Men det är ett problem som är till för att lösas.
 
Vad har varit ditt bästa/sämsta karriärval under ditt yrkesliv?
Jag har haft fördelen att få göra så mycket i mitt jobbliv att det ibland känns svårt att rangordna. Egentligen har jag gillat alla mina jobb även om det stormat rätt ofta. Men nu gör jag det: mitt allra bästa jobb var som korrespondent för Svenska Dagbladet i Afrika på 1970-talet. Jag täckte östra och södra Afrika i en tid då många länder fick självständighet från sina kolonisatörer och intresset för Afrika var stort i Sverige. Tänk att få lära och leva sig in i en kontinents problem och glädjeämnen. Jag täckte allt från kriget i dåvarande Rhodesia till kvinnors situation i Kenya och Safarirallyt (biltävling). Blev förresten utvisad ur Kenya för mina kvinnorartiklar. Ett uppdrag har jag klart misslyckats med. Det var som chefredaktör på Expressen där jag ville göra en kvalitetstabloid men inte fick med mig den inntersta viktiga kärnan av medarbetarna på detta. Efter ett och ett halvt år sa jag upp mig. Men även den tiden lärde jag mig mycket av. Till exempel att inte bara prata om de förändringar man ska göra på tidningen utan också bry sig om de uppgifter och människor som gör basarbetet som ska rulla på. Det gäller att värna om alla.
 
Vad är ditt råd till unga kvinnliga vd-ar?
Mitt första råd är alltid: ta bara jobbet om du känner riktig lust till det inom dig. Utan den orkar du inte igenom de svåra frågorna som alltid ingår i en vd:s jobb att hantera. Ett annat råd: lyft ofta blicken från det egna jobbet och se vad som pågår ute i samhället , i världen. Det är det sammanhanget du ingår i, oavsett vilket vd-jobb du har.
Så glädjer jag mig naturligtvis åt att se allt fler kvinnor på toppjobb. Jag som så länge var ensam på toppen i medievärlden.Som tillträdande ordförande i Folkoperans stiftelse mötte jag nyligen en av dem Mira Bartow, ny konstnärlig ledare.Det ska bli spännande att följa henne och många andra åren framöver.