Ska Birgitta stanna hemma?

En kvinna som heter Eva Sternberg skriver i dag att Birgitta Ohlsson borde stanna hemma och vårda sin graviditet, istället för att åka till Bryssel med magen i vädret. Eva Sternberg uttrycker djup oro och siar borgerlighetens undergång i och med att Birgitta tänker göra ministerkarriär istället för att bara fjättra sig vid spisen, sjunga vyssan lull på heltid och pyssla med blöjbyten. Nu vet jag inte vilken falang av hemmafruskrået Sternberg tillhör, hon skriver inte i texten vad lämplig tid för mödraledighet är. Kanhända är hon av den gängse åsikten, att 0-3 år är en lämplig tid för en kvinna att satsa på moderskapet. Eller så tillhör hon den mer radikala falangen, de som gör gällande att 0-7 år är tid som bör vigas åt mödrarollen på heltid. Eller är hon av talibansläkte som hävdar att moderskap bör utövas 24/7 i minst 18 års tid, för att sedan förbytas i mormor- och farmor-standby, att alltid vara till hands för barnbarnen? Men hennes text andas av sur gammal backlash.

Sternberg har en poäng och det är att man som förstagångsgravid inte har den blekaste aning om vad som väntar på andra sidan förlossningen. Detta är helt korrekt. Man har ingen aning. Men, det fina i sagan är att man snabbt blir varse – och, surprise, anpassar sig! Att bli mor är en del av livet och det finns många olika sorters mödraskap. En hemmamamma måste inte alls vara bättre än en yrkesarbetande mor. Tvärtom. Det finns många olika sätt att vara mamma på. Och jag är säker på att Birgitta kommer att hitta ett bra sätt att kombinera sina roller på.

Sternberg slår fast att kvinnor inte ska sticka ut näsan och göra karriär utanför hemmet. Att hemmet alltid ska vara en bas. Men då måste jag fråga, varför skulle Bryssel vara ett sämre hem för Birgittas baby än tex Stockholm? Och varför skulle Birgitta inte kunna vara mamma och minister på en och samma gång? "Hem", det är inte bara en bostad, det är mer där trygghet finns, där hjärtat är. Birgittas man kommer vara en utmärkt pappa och varför skulle inte han lika gärna kunna ta hand om babyn och byta blöjor medan Birgitta sköter politiken? Sternbergs unkna drapa liknar vanligt kvinnofientligt tjafs, som bara bygger på gamla myter och villfarelser.

En sak ska jag berätta för dig Eva Sternberg, och det är att du borde läsa på din historia lite bättre. Detta att vi mammor själva tar hand om våra små barn är en tämligen ny lyx, en mycket ung företeelse som inte alls är av naturen ”given”.  Ja, det är kvinnan som är gravid, kvinnan som ammar, men sedan är det långtifrån så att mammor alltid – fram till Alva Myrdal -  varit den här Bullerbygestalten som du och de andra debattörerna gärna lyfter fram som den enda goda förebilden. Tvärtom har mödrar genom historien lämnat bort sina barn i stor skala, både de välbemedlade och de fattiga. Barn har tagits om hand av tjänstefolk, äldre släktingar, pigor, kammarjungfrur, andra barn… Kanske inte män/fäder, men varför skulle en kärleksfull pappa vara ett sämre alternativ än en kärleksfull mamma? Kvinnor har både velat arbeta och gjort det. Dock används moderskapet som ett förtryckarargument för att hålla kvinnorna nere. Underförstått, har du en gång blivit mor så är det detta din enda uppgift här i livet, och något annat bör du aldrig strävat efter. Men bara för att vi har det biologiska privilegiet att föda barn, betyder det inte att vi inte duger annat till! Vi kan visst arbeta utanför hemmet, vi kan visst vara chefer och politiker. I vår moderna tid måste inte det ena utesluta det andra. Tvärtom. I dag har vi alla möjligheter att kombinera rollerna på bästa sätt.

I sin artikel idiotförklarar Sternberg inte bara Birgitta utan också alla de pappor och andra manliga familjemedlemmar som vårdar sina barn och som kämpar mot fördomarna av det slag som Sternberg luftar. Vi kan aldrig få en bra jämställdhet om vi hela tiden hävdar att mamma är bäst för det lilla barnet i alla lägen. Mamma är jättebra, mamma behöver återhämtning och ro, men hon måste inte vara ensam och ansvaret kan lika gärna bäras av andra. Som en engagerad, modern pappa.

Tvärtom vill jag säga till dig Birgitta, passa på och var minister när din unge är liten. Det blir svårare sedan,när ditt barn väser upp och blir tonåring och börjar ställa krav och kritisera dig. En baby kan du amma mellan mötena, du kan ta med den lilla på en middag, du har alla möjligheter i världen att få ditt ministerliv att fungera utmärkt. Ni kommer att ha det härligt i Bryssel. Det blir en del pusslande och värkande tuttar men det är inte hela världen. Där du och din man finns, ett hem för ert barn. Älska det med allt ni har, så kommer allt att ordna sig. Och kom ihåg, ditt barn kommer att tacka dig en dag för att du är en tuff och klok kvinna. Och för att du vågar höja din röst och tar spännande chanser.