Till moa: vi är många som inte har barn som inte springer på stureplan för det inte är vårt intresse och vi har inte råd. Som nån annan skrev varför inte visa förståelse för varandras livsval? Självklart är det jättestressigt och hårt jobb att ta hand om sina barn och jobb etc. Men vi som inte har barn har faktiskt ett liv också. Många kvinnor jobbar faktiskt inom tunga jobb som vård och handikappomsorg,och med barn -skola,förskola ,handel och oreglbundna arbetstider vilket kan medföra stress också. Väldigt vanligt inom kvinnodominerade branscher att jobba varannan helg tex. nej som nån skrev respektera varandra. Det går heller inte riktigt att jämföra vem som har jobbigast heller, det kan vara individuellt barn el inte.

Har alla människor som är inne på Amelia.se så jäkla lätt att tappa fokus? Diskussionen handlar inte om vems liv som är mest värt, Utan om att för att kunna företräda måste man kunna förstå. Som shoppande, bloggande, stressande, citychic karriär(?)kvinna utan barn, kan man inte förstå livspussel. Allt vad det innebär att älska sina barn mer än livet självt, men ändå vilja ha en karriär, eller iallafall ett jobb att försörja sig och sina barn på. Att få nytta av sin utbildning, att hinna älska sin partner, hålla sin kropp iform, laga mat, sköta ett hem..........Det är inte gnäll, bara en underbar, men samtidigt fruktansvärt stressande verklighet för många. Det kan man inte begära, eller ens hoppas att någon utan barn ska kunna förstpå Det finns INGEN relation i livet som är mer tärande, krävande, givande, underbar, förfärlig, orolig, livsuppfyllande som den en förälder har till sina barn, fatta det! Det handlar inte om timmar, minuter eller centimeter, utan om känslan i livet!

Tycker att alla ni som morrar om att ni inte har barn har missuppfattat hela den här debatten. Den som inte vill ha barn kan väl vara nöjd med det? Men att arbeta och ha familj är en helt annan sak mot att vara barnlös karriärkvinna. Och det är det detta handlar om, kvinnor som prioriterar skitsaker framför dem som satsar på familj och sånt som går lite djupare än champagnefester på Stureplan. Grattis till er alla som tycker att mammor gnäller, utan mammorna skulle den här världen stanna. För övrigt är ni själva barn till någon, jag gissar att ni allihop är rätt glada att någon satt er till världen! Katerina du är bäst!

Hej! En hälsning från en hårt arbetande barnlös läkare och blivande kirurg, under 30. Jag kanske aldrig kommer att få några barn, och jag betackar mig detta nedsättande klappandet på huvudet, som att mitt liv därmed är ofullkomligt. Att ha bebis på köksbordet var ditt val. Det går heller inte att komma runt.

Skärp er alla som hejar på lyxbruden von Sydow. Ytlighetsprinsessan! Vad vet hon om livet? Hon är en usel förebild för unga kvinnor, jag som är 26 år tycker hon är patetisk. Mode och smink, det är allt hennes huvud fylls av. Skugge är det ruter i, och du Katerina, stå på dig. Jag gissar att alla Ebba-vänliga inlägg här skrivits av henne själv, klart hon är stressad! ;-))

Jag håller med Merwinna! Varför väljer man Ebba von Sydow som galjonsfigur i detta sammanhang? Visserligen har EvS i flera år ensidigt jobbat på att promota sig själv i alla lägen, t o m anlitet en reklambyrå för detta men att synas betyder ju inte att man uträttat någonting. För vad har EvS egentligen skapat till gagn för någon annan än henne själv? Nej, hon lever i sin bubbla, helt omedveten om den verkliga världen runt henne och jag är den första att beklaga hennes belägenhet, då hon tydligen inte har tillräcklig självinsikt att inse detta.

Blir så trött på alla mammor som gnäller om hur jobbigt det är att ha banr. Men varför skaffa ni flera om det är så jobbigt? själv är jag 30år, har två barn,3 och 1,5år gamla, högskoleutbildad. Det bästa som finns är barn och det är inte jobbigt. bara för att Ebba inte har barn betyder inte det att hon inte har andra bekymmer. Vad vet vi om andras liv. Linda, har en förmåga att överdriva ibland.

Jag ar en 32 arig kvinna mitt i karriaren, inga barn. Jobbar som konsult in New York City. Sahar ser mitt liv ut: - "Billable" arbetstid per vecka: 65 timmar - Resetid per vecka: 17 timmar - Diverse arbetsuppgifter (administrative, training etc) per vecka: 6 timmar Total arbetstid per vecka: 82 Sover per natt: 4 timmar, Max. - Pressen at prestera: Outhardlig - Stress: Enorm Arbetsuppgifter: Losa komplicerade finansiella och operativa problem at klienter. Alltid vara alert och trevlig och "on". Navigera office politics. Fakta: Att bli mamma kommer att bli som en semester. Glom inte att satta er situation i perspektiv!

Förstår inte riktigt varför tjejer måste klanka ner på varandra på det här sättet? Jag har svårt att tolka Lindas påhopp på annat sätt än att hon är avundsjuk. Eller också vill hon helt enkelt enbart hoppa på andra för att få uppmärksamhet. Meningen med 2,6 miljonersklubben var ju att tjejer skulle stötta varandra (och nätverka, så som männen tar sig tid till redan idag)? Ebba säger att hon riktar sig till alla kvinnor och nämner särskilt t ex ensamstående mammor med flera barn som bor på landet. För att det är så mycket svårare för dem i många fall att få ihop tillvaron och gå ut efter jobbet mm. Är det inte bra att Ebba, som ännu inte har barn och kanske lite mer tid än er-tar på sig denna uppgiften? Ni hade väl också kunnat starta ett nätverk om ni hade velat? Och vem är det som hindrar er från att delta nu?

Jag blir ledsen när jag av Linda Skugge får veta att jag som inte har några barn inte har ett riktigt liv. Vem är hon att döma mig för det? Och vem är hon som kan säga vad som är riktigt eller rätt/fel liv att leva? Jag har alltid haft svårt för Lindas ganska dömande sätt att skriva de senaste åren, det här var droppen! Ta ett djupt andetag istället och svälj din bitterhet! Jag tror mer på att visa respekt för att vi alla lever olika typer av liv, har olika livsöden, gör olika val och ges olika möjligheter i livet - och vad som är rätt för mig, kanske är fel för någon annan. Men vems problem är det??? Att livet som singel är annorlunda än för en 3-barnsmamma är jag övertygad om, men det betyder inte att mitt liv är lätt. Jag jobbar 40-50 timmar i veckan (ett krävande och ansvarsfullt jobb-där jag med glädje ställer upp för kollegor som måste vabba, vara lediga för studiedagar, stängda dagis och lov etc.), jag har en idrottskarriär vid sidan om (som tar ca 15 timmar i veckan - ibland mer när övernattning och långa resor ingår), jag har ett hus och en tomt att ta hand om liksom ett hushåll med mat, städning, tvättning, räkningar, indragning av kommunalt vatten, bilmek och service. Visst, jag har "bara" mig själv att ta hand om, men vem säger att mitt liv bara därför är så mycket lättare och att jag inte får vara stressad?! Jag är dock medveten om att jag har gjort mina val och kan då inte heller skylla på någon anna och inte heller fördöma andra som väljer att leva ett annat typ av liv. Att jämföra ett barnlöst liv med ett liv med barn är fullständigt befängt! Och varför ska det ens jämföras? Kan vi inte bara respektera varandra för dom val vi gör här i livet? Beundra våra medmänniskor som är duktiga på mycket - oavsett om det handlar om inredning, uppfostra barn, festa, jobba, njuta av livet.... I slutändan handlar det väl om att få vara lyckliga och nöjda med det egna livet som vi själva valt - och alla liv är lika RIKTIGA, oavsett om det innehåller barnafödande eller inte... Nä Skugge, du bekände verkligen färg den här gången. Gaska upp dig och inse att du gjorde ditt val när du skaffade dina barn - det ger dig inte rätt att döma någon annan och förminska dom som av olika anledningar inte har fått vara med om livets underverk än....