Relationer » 

Hjärntvätt?

Såg ni det där programnet på Oprah för en massa år sen, om hur lätt & snabbt det går att locka med sig en liten unge från en lekplats? De filmade med dolda kameran, en skådis spelase fulgubbe och de fick med sig ungarna på nolltid fast mamman satt typ tio meter därifrån. USA visserligen men jag har en känsla av att det skulle gå lika smidigt i Sverige. Det var bara EN ENDA pojke som sa NEJ och rusade därifrån. Den mamman satt sen i studion hos Oprah och Oprah frågade "hur kom det sig att just din unge inte lät sig lockas" och mamman svarade: det är för att jag hjärntvättat honom! Jag tjatar varje dag om att han aldrig aldrig aldrig får följa med någon okänd, jag påpekar detta ständigt. För vad är väl en hjärntvätt mot att ens unge eventuellt försvinner? Jag har honom helre hjärntvättad och i livet än aningslös och död.
Typ så sa hon (jag minns ej exakt). I USA försvinner ju många barn varje år, på mjölkpaketens baksida står det ofta "missing child" och det är allt från bebisar till tonåringar.

Nu har jag fått flera mejl om det här hur man pratar om sånt med barn och jag har skrivit om det tidigare. En fråga är NÄR man ska börja prata med en unge om sånt här? Så länge barnet är väldigt litet är det ju knappt nån idé och väldigt små barn är ju aldrig utan uppsikt. Men från 3-4 år är bra at man börjar. PS glöm ej tonåringarna i detta, bara för att de är större betyder det inte att de är utom fara, tvärtom, en hel del tonåringar blir utsatta för övergrepp och brott.

Här är min bruksanvisning:

* Säg till barnet att aldrig följa med en främling. Oavsett om den är ung eller gammal, kvinna eller man. ”Fula gubben” kan lika gärna vara en trevlig 20-årig kille.
* Låt inte barn under 9 år leka ute ensamma utan uppsikt. (Allt är relativt, det beror ju såklart lite på miljön... och om de är flera...)
* Ha alltid koll på vart barnet ska och med vem. Kontrollera att barnet kommit fram ordentligt. Är du osäker på färdvägen (om det till exempel är mörkt), följ med barnet eller skjutsa.
* Ha ett ”kodord” som barnet är väl förtroget med. Om barnet ska bli hämtat av någon, ska denna person känna till koden. Annars får barnet ej följa med.
* Tala om för barnet att han får göra vad som helst för att väcka uppmärksamhet, om han tror att han är i fara. Krossa ett fönster till exempel.
* Lek ”vad-gör-du-om-leken”. Till exempel ”Vad gör du om - någon följer efter dig? Då ska barnet gärna komma med lösningar. Stötta och berätta.
* Lär barnet ”Spring, skrik, skvallra”. Om en främmande person rör dem, ska de skrika NEJ, springa sin väg och skvallra för en vuxen.
* Äldre barn bör ha en mobil så du kan nå dem. Att prata i mobilen när barnet är på väg hem är en bra kompromiss.
* Om barnet går vilse och ingen polis finns i närheten bör barnet söka hjälp hos personalen i en stor affär, eller vända sig till en vuxen med ett barn.
* Barn bör aldrig lämna ut personlig information på nätet, inte heller stämma träff ensamma med en kontakt från nätet.
* Var noga med vem som passar ditt barn! Tala med familjer som haft personen hos sig. Lita inte på skrivna referenser.
* Tala om för ditt barn att lita på sin instinkt. Om en situation känns ”fel” så är den förmodligen det.



 

Kommentarer

Postad av: Sanna , 09:56, 17 april 2008

Otroligt bra skrivet Katerina, ska snarast prata med mina tjejer (8, 6) om detta! Men det är ju så svårt!

Postad av: Eva Malm , 07:48, 16 april 2008

Alltså, jag har ett problem. Jag är väldigt glad och tacksam över att min dotter är så social och lätt anpassar sig till nya miljöer och händelser. Att hon vågar ta kontakt och inte är rädd för att prata med nya människor. Att hon inte är så ängslig och rädd av sig att hon inte vågar lämna min sida. (så som jag var när jag var liten.) Vad jag däremot inte är så road av är att hon ibland, rätt så ofta struntar i mig och drar iväg om hon hittar något som är mer intressant. Såsom hundar, katter eller vilka djur som helst. Vi är ute och går och hon ser en människa med en hund i koppel så får jag stoppa henne i stegen innan hon bara försvinner, ropandes bakåt: "Jag ska bara klappa hunden!" Jag har låtit henne hållas men nu känner jag att jag måste ta tag i det. Tänk om hon bara försvinner en vacker dag och jag inte hittar henne. Men problemet med det är att jag gillar det faktum att hon inte hänger i mina kjolar utan att hon vågar ta sig ut från mig. Som idag när vi var på H&M, så fick hon får sig att hon skulle kolla runt själv. Jag var på barnavdelningen när hon började vandra och så råkar jag se henne på väg bort mot herrkläderna. "SELMA!" "Jag ska bara kolla lite." ???? Så jag är på väg att hämta henne när hon ser att jag är på väg och då rusar hon iväg skrattandes ännu längre bort. Så jag letar upp henne och säger att jag ska gå iväg och börjar gå. Vad händer? Jo, hon gömmer sig under en klädställning och vägrar svara när jag ropar på henne. Det som avslöjar henne är en i personalen som pekar ut hennes gömställe. Då tar jag tag i henne och tittar henne i ögonen och förklarar att jag blir jätterädd när hon inte svarar när jag ropar på henne, att jag tror att någon har tagit henne. Jag TROR att det kan få henne att förstå allvaret eftersom vi har pratat mycket om Engla som "blev tagen" av en dum farbror. Åh, det är så obehagligt om jag måste skrämma henne för att hon ska vara trygg, hon är ju för fan bara tre år gammal! Känner att detta blev lite rörigt men jag tror jag fått fram huvudbudskapet iallafall. Jävla psycon som skrämmer skiten ur folk!

Postad av: mamma Ulrica , 07:48, 16 april 2008

Katerina! Jag tycker du glömmer en mycket viktig sak: det är lätt att säga till ett barn att de aldrig får följa med någon de inte känner. Vår dotter vet att hon inte får följa med NÅGON, oavsett om personen ifråga är känd eller okänd, utan att först prata med den vuxna person som hon är tillsammans med (t.ex. oss eller personal på skola/fritids). Det finns så många människor barnen tycker de faktiskt känner bara för att de kanske pratat med varandra några gånger. De personerna kan vara minst lika farliga som de okända. Resultatet har blivit en nioåring som berättar ALLT hon gör, slutar hon att cykla och börjar hoppa hopprep istället kommer hon först in och meddelar detta. Ibland kan det bli lite tröttsamt men jag hoppas för mitt liv att hon fortsätter med det...... Kramar från

Postad av: mamma Ulrica , 07:48, 16 april 2008

Katerina! Jag tycker du glömmer en mycket viktig sak: det är lätt att säga till ett barn att de aldrig får följa med någon de inte känner. Vår dotter vet att hon inte får följa med NÅGON, oavsett om personen ifråga är känd eller okänd, utan att först prata med den vuxna person som hon är tillsammans med (t.ex. oss eller personal på skola/fritids). Det finns så många människor barnen tycker de faktiskt känner bara för att de kanske pratat med varandra några gånger. De personerna kan vara minst lika farliga som de okända. Resultatet har blivit en nioåring som berättar ALLT hon gör, slutar hon att cykla och börjar hoppa hopprep istället kommer hon först in och meddelar detta. Ibland kan det bli lite tröttsamt men jag hoppas för mitt liv att hon fortsätter med det...... Kramar från

Postad av: Malin , 07:48, 16 april 2008

två saker som jag lärt mina tre barn (6,4 och 2,5 år gamla) är: ** om du kommer bort, be en annan mamma om hjälp ** det är din kropp och du bestämmer över den, allt du inte vill har du rätt att säga nej till.

Postad av: Ammi , 16:35, 15 april 2008

Jättebra skrivet! Den tredje sista där är nog ganska lätt för barn att falla för. Finns nog massor på ex Lunar som säkert är för gamla och har andra planer, men alla var ändå viktiga. Tack Katerina!

Postad av: malin , 15:23, 15 april 2008

Till listan har jag lagt till att de inte ska följa med någon de känner om jag inte godkänt det, fast det har ju med det där kodordet att göra i och för sig. Man vet ju aldrig om ens granne är pedofil, och dem känner man ju oftast litegrann i alla fall. Och att de ska sparkas och skrika om någon tar tag i dem. Vår tioåring ska börja åka själv till skolan i stan i höst och jag kan få sån ångest över det ibland. Här ska utrustas med mobil, tårgas och knogjärn! I alla fall med mobil. ;)

Postad av: mariekex , 11:48, 15 april 2008

Nåt jag tjatat om till min son är att ALDRIG säga till ngn på internet vad han heter o var han bor. + att inte tro en person som säger att jag har skickat honom eller henne för att jag blivit sjuk eller det har hänt en olycka. Skulle aldrig be en främmande person om en sån sak. + han får inte heller öppna dörren om han är ensam hemma (han är 11 år nu) Hönsmamma ? jajemen men hellre det än en förtivlad sådan. *kram*

Postad av: mimmi , 10:37, 15 april 2008

Tack Katerina, detta sparar jag för att använda när min 1-åring blir lite större! Det är så fruktansvärt allt som har hänt, och då känns det skönt att få något praktiskt och konstruktivt att göra för att försöka skydda sitt eget barn så gott det går.

Skriv kommentar

Hem

Annons:
Annons:

Katerina Janouch

Hej och välkommen till min blogg!
Mejla mig gärna på kjanouch@telia.com.
Jag heter Katerina Janouch, är författare journalist och sexrådgivare och har bloggat sen mars 2007. Jag är bra på att laga mat men sämre på att vika tvätt. Jag har 5 barn: Ludvig f -89, Jacob f -95, David f -97, Daniel f -99, Ingrid, f -02.. Mannen i mitt liv heter Robert Bohman, f -71, han är konceptdesigner och föreläsare i alkohol- och drogfrågor.  I denna blogg får du läsa väldigt många privata detaljer om mitt liv, plus mitt tyckande om allt möjligt. Jag svarar också på läsarbrev så mejla mig det du har på hjärtat! Om du inte vill att jag publicerar brevet på bloggen, skriv det. Alla brev på bloggen får vara anonyma. Min senaste roman heter Bedragen (Piratförlaget) och är första delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Nu finns också den femte boken om Ingrid ute - Ingrid vill sova (Bonnier Carlsen).  Under 2009 kommer fortsättningen på Bedragen - håll utkik! ;-)

 

RSS

Relationer
 
Loading...

Laddar...

Annons: Design svenska formgivare presenter julklappar shoppa - Signerat.se
 
Sök