Rachel Bråthén och hennes mamma stod varandra extremt nära, så nära att relationen blev osund. I dag har Rachel "Yoga girl" Bråthén och hennes mamma Shama byggt upp en ny, bättre relation och träffas så ofta de kan.

yoga_girl_rachel_brathen4


RACHEL BRÅTHÉN
Ålder: 28. Familj: Maken Dennis, dottern Lea Luna, mamma, pappa och sex syskon. Bor: Aruba. Gör: Yogainstruktör och instagramstjärna med två miljoner följare.


Every road I’ve walked
Every decision I’ve made
Everything that’s ever come my way
Every heartache
Every mistake
Every stumble through darkness
It all had to be. I’m grateful
Because …
It led me to you #lealuna

Så skrev yogastjärnan Rachel ”Yoga girl” Bråthén på instagram strax efter att dottern Lea Luna kommit till världen. För nu är hon själv där. I närheten och den rena, självklara kärleken till sitt barn.

– Det här är Rachels första mors dag, gissa om jag är stolt, säger Rachels mamma Shama, som just kommit till Aruba för att få pussa på sitt barnbarn. Lea Luna är första barnet. Och första barnbarnet.

– Vi är en väldigt tajt familj, men det blir så intensivt när vi är ihop att vi nästan överdoserar. Jag och Dennis har varit själva på Aruba första veckorna efter förlossningen, för att få landa i den nya föräldrarollen i några veckor innan familjen är välkommen. Den gränsen hade jag aldrig vågat dra tidigare, men jag är stolt över att jag gjorde det nu, säger Rachel.

yoga_girl_rachel_brathen3

Ja, få band är så starka som det mellan mor och dotter. Det är livets mest intima relation. Och just därför också den mest komplicerade.

– Ibland är kärleken så stor att det blir nära på ”delete”, säger Rachel.

Kärleken mellan Rachel och Shama har alltid funnits där, men deras resa har inte varit enkel. Relationen har varit turbulent, framförallt de senaste två åren.

– Tidigare har jag inte riktigt reflekterat över vår relation på annat sätt än att den varit nära och bra. Jag alltid har tyckt att jag haft den snyggaste, coolaste mamman. Men de senaste åren har varit tuffa. Jag tror det var ett slags förberedelse inför att jag själv skulle få barn. Jag behövde vrida på saker, ifrågasätta och undersöka, säger Rachel och tillägger:

– Fast vi hade det ju tufft även när jag  var tonåring.

– Ja, men då var det ensidigt tufft, säger Shama. Då var det mer av en fas där jag kände ”Jaja, hon är tonåring”. Men nu har vi haft en livskris, där jag undrat om vi kommer att förlora varandra.

– Jag har aldrig känt att vi skulle tappa varandra, säger Rachel. Men jag behövde lägga om relationen så att den var på mina inre villkor som vuxen människa.

Deras närhet grundlades tidigt. Rachel är första barnet, och hon kom redan när Shama var 21 år – en strulande, sökande, festande tjej, som först i tredje månaden upptäckte att hon var gravid.

– Jag ramlade in i moderskapet helt oförberedd. Egentligen hade jag ingen plan att behålla barnet. Jag och min kille, Rachels pappa, skulle just göra slut. Jag stod inte särskilt nära min egen mamma, men när jag anförtrodde henne att jag var gravid, sa hon: ”Vi kan alltid ta hand om ett barn.” De orden är det finaste jag fått av henne. Allt har en mening, säger Shama.

Rachels uppväxt var dubbel. Å ena sidan var det massor av mys. Shama bakade bullar, läste sagor och pysslade ”mega-mega-mycket”.

– Jag hade ett uttryck, ”obligatorisk mysning”, som innebar att vi alla skulle vara tillsammans och mysa. Även när barnen var i tonåren höll jag fast vid det, säger Shama.

– Ja, herregud vad med chips och dip vi åt! Visst kunde jag tycka att mamma var jobbigast i världen som tvingade mig till detta, men nu är det sådant som är viktigt för mig. Sammanhållningen, att alla är med, säger Rachel.

– Det är härligt att se Rachels fantastiska förmåga att inkludera alla. Vi är en väldigt brokig familj men hänger tätt ihop. Och Rachel, som går under namnet ”Syrran” i familjen, är en samlande faktor, säger Shama.

Men det var också närheten som Rachel till slut behövde göra upp med. Den där hon knappt visste var hon själv slutade och mamman började. Där mamman inte bara var viktig, utan så viktig att hon nästan kom före Rachel själv.

För hennes uppväxt innebar även oro. Det började med att Shamas sambo, Rachels älskade bonuspappa, omkom i en flygolycka när Rachel var fyra. Shama ramlade ner i ett hål, där allt ljus försvann och hon inte längre såg meningen med att leva. Rachel har genom livet burit med sig en oro för att Shama plötsligt inte ska finnas mer. Och som den storasyster hon är tog hon tidigt på sig ett ansvar både för både mammans och syskonens välmående.

– När jag ser tillbaka på mitt liv nu har det funnits perioder som känts trygga, fina och lugna – de perioder då mamma mått bra. I andra perioder har livet känts tungt, fast mina egna personliga omständigheter inte har varit sådana – det har handlat om att mamma mått sämre. Jag har inte kunnat skilja på hennes och min sorg, så nära har vi varit. När jag det senaste året äntligen började separera oss så var det nästan en förlösande upplevelse, säger Rachel.

yoga_girl_pojkvan

– Dennis har velat ha barn sedan vi gifte oss. Men jag har sagt att jag inte är redo än, att jag måste läka först. Sedan jag var ung har jag haft en känsla av att jag inte vill ha barn förrän jag har min egen inre trygga plattform, vilket har med min egen uppväxt att göra. Och jag har till skillnad från mamma haft lyxen, tiden och utrymmet att få jobba med mig själv genom yogan.

Som tonåring gick Rachel själv in i en röra med alkohol, stökiga relationer och en vilja att vara cool. Hennes mamma skickade iväg henne på en meditationskurs, vilket ledde till att hon hittade yogan. Rachel skrapade ihop lite pengar och åkte först till Costa Rica och sedan till Aruba, där hon fortfarande bor.

– Då trodde jag att jag gav mig av för att det var så hemskt och grått hemma i Sverige och att det var så mycket svartsjuka och drama i min relation. Men egentligen handlade det nog om att jag behövde separera mig från familjen.

yoga_girl_rachel_brathen2

När hon landade i sig själv, där på andra sidan jordklotet, kände hon sig för första gången fri att vara sig själv.

Sedan dess har mamma och dotter haft en långdistansrelation. Shama har f lugit över till Aruba tre eller fyra gånger om året och Rachel har ibland besökt Sverige. Men för två år sedan hamnade Shama i ytterligare en ny, djup dipp, och oron – blandad med ilska – kickade in hos Rachel igen.

– Jag trodde att jag hade jobbat med min bakgrund och lagt den åt sidan, men så hände det igen. Jag insåg att det inte är över. Alla mina trauman kom upp till ytan.

Dennis stöttade henne, och när Rachel kände sig lite stabilare åkte hon iväg på ett retreat.

– Jag sa till Dennis innan jag åkte att om det går bra så kan vi börja prata om att skaffa barn. Jag tänkte att det tar väl ändå ett år eller så att bli gravid – men jag blev gravid samma dag som jag kom hem.

Dessutom kom hon hem med helt nya tankar. Hon kontaktade Shama och sa: ”Jag vill vara ifred. Jag vill inte vara med dig längre. Det handlar inte om dig. Du behöver inte ändra på dig, det är jag som behöver utvecklas.” Det utlöste känslomässigt kaos hos dem båda men blev också gnistan som fick mor och dotter att lämna sina gamla roller, för att så småningom kunna närma sig varandra på nya sätt. Som två vuxna individer.

– Flera gånger har jag sagt till min pappa: ”Du är dum, far åt helvete.” Han finns ändå där för mig. Jag hade aldrig tidigare vågat göra det med mamma, för tänk om hon inte skulle finnas kvar.

Men jag behövde göra det. Jag behövde förstå att hennes liv är hennes ansvar och mitt liv är mitt, säger Rachel.

– Jag har aldrig tidigare sagt att jag behöver space och ramar. Men jag hade ett behov av att få säga att det här är mitt hus, min kille och mitt liv. Jag visste inte heller var vi skulle landa, men vi har landat på en bättre plats.

I dag är Rachel och Shama överens om att de kan möta framtiden och den nya utökade familjen på ett nytt, sundare sätt. Nu kan de även mötas kring moderskapet. Den starka kärleken, den svåra rollen.

– Efter två år som singel, där jag också försökte självförverkliga mig, inser jag att det inte är min grej. Om jag har fått förmånen att vara mamma och bli mormor till Lea Luna, så är det vad jag vill vara. Att vara mamma is the shit, säger Shama och Rachel skrattar till:

– Tänk att jag, som aldrig tidigare har saknat Sverige, nu för första gången önskar att mamma var lite närmare. Jag saknar myset, originalmyset.

Av: Linda Newnham Foto: Privat

Kickstarta hösten med amelias träningsresa till Mallorca 15–22 september 2017!

 

NUVARANDE Yoga girl Rachel Bråthén: ”Jag var tvungen att bryta med min mamma”
NÄSTA Bäst på box – 4 bästa rosévinerna till grillkväll och utehäng