Teresas inlägg om utvisningshotade "sonen" lämnar ingen oberörd

I augusti 2015 kom den då 16-årige Ahmed till familjen Fröling i Håbo. Han hade då varit i Sverige i ett år sedan han flytt över Medelhavet från Marocko. Mamma Teresa, 32, pappa Peter, 34, och deras tre söner tog emot Ahmed med öppna armar. Men nu är en utvisning på väg att splittra familjen.

Ahmed tillsammans med en av sina bonusbröder. Foto: Privat

Beslutet från Migrationsverket fick Teresa att skriva ett inlägg på Facebook, som i skrivande stund delats nästan 10 000 gånger.

"Du har just fått ett negativt beslut av Migrationsverket och det du väljer att göra är att köpa en present till vår son som fyller 6 år idag. Tårarna rinner ner för mina kinder över din omtänksamhet och kärlek till vår son som numera kallar dig för storebror.Snart har du bott hos oss i ett år, i Sverige har du varit i två. Du är en kär familjemedlem i vår familj och jag känner mig som din förälder", skrev hon.

Teresa Fröling har öppnat sitt hem för flera barn som behövt stöd genom åren. Foto: Privat

Familjen Fröling har ställt upp som familjehem tidigare, men då har det varit åt svenska barn som de kunnat hålla kontakt med efter att de återvänt till sina familjer. Den här gången ser det annorlunda ut:

– Ahmed ska skickas till en annan världsdel, där vi inte alls kommer veta hur det går för honom. Förhoppningsvis kommer vi kunna hålla kontakten… Men vi kommer ju inte att låta det gå så långt, säger Teresa Fröling överygat till amelia.se.

Har en hotbild mot sig i Marocko

Skälet till att Ahmed, som nu är 17 år, flydde till Sverige får Teresa inte avslöja, men pojken har så kallade "ömmande skäl".

– Han har en hotbild på sig i sitt hemland. Han kan inte vara där av olika skäl, förklarar hon.

Nu är Teresa och Peter fast beslutna om att få Ahmed att bli kvar i Sverige. Det är här han har sitt liv, här han går i skolan och här han har en familj. I Marocko finns mamman, som det inte funkar att bo med. Pappan blev mördad när Ahmed var fem år.

– Det verkar som att det har slutits någon form av kontakt med Marocko och att de skickar barnen via någon kontakt där, så att de får komma till någon slags camp eller mottagning, berättar Teresa.

Kommer att överklaga hos Migrationsverket

Ahmed är däremot helt övertygad om att det inte kommer att vara bra.

– Eftersom han har det hotet han har på sig kommer kanske inte det att hjälpa eller vara säkert.

Ahmed brukar träna och snickra med Peter. Foto: Privat

Nu står hoppet till att deras överklagan går igenom. Inom tre veckor ska den vara inne.

– Min förhoppning är att vår överklagan ska bli som en ny chans och att han ska få göra sig mer hörd. Vi har bestämt oss för att inte ge upp och att bara fortsätta tänka att det ska lösa sig!

Läs Teresa Frölings Facebook-inlägg i sin helhet:

Du har just fått ett negativt beslut av Migrationsverket och det du väljer att göra är att köpa en present till vår son som fyller 6 år idag. Tårarna rinner ner för mina kinder över din omtänksamhet och kärlek till vår son som numera kallar dig för storebror.

Snart har du bott hos oss i ett år, i Sverige har du varit i två. Du är en kär familjemedlem i vår familj och jag känner mig som din förälder.

Jag känner värme varje gång vår 6 åriga son och du kramas, varje gång du spelar fotboll med vår 11 åriga son med glädje efter att han tjatat och jag egentligen vet att du är trött. Varje gång du sitter med vår 9 åriga son och tittar på hans fotbollskort om och om igen, fastän jag vet att du inte är intresserad. Jag känner värme varje gång du tittar med beundran på min man medan han bygger, när ni tränar tillsammans eller när ni byggde fågelholkar ihop och du sedan satt ute hela kvällen för att se ifall nån fågel ville flytta in.

Du drömmer om att bli snickare, det är ditt mål i livet säger du, din dröm.

Jag känner värme varje gång min man drar ett skämt och du skrattar och dina ögon tindrar, när du kommer springande mot mig när jag bär matkassar från bilen för att hjälpa till, när du intresserat lyssnar på mig när jag berättar om de växter jag planterat i trädgården och ryggar tillbaka om det dyker upp en mask i jorden.

Jag känner värme när du berättar om dina drömmar, dina tankar och om dina mål, jag känner värme varje gång du försiktigt och kärleksfullt lyfter upp vår hund i famnen och borrar in ditt ansikte i hennes mjuka päls, i smyg tar henne till din säng så att du kan få lite extra trygghet och sällskap när de hemska minnena kommer om natten.

Du har flera "kompisar" som drar i dig åt olika håll, som vill att du ska följa deras väg men du vägrar. Du har redan sett den vägen och du vill välja en annan väg.

Du går hellre upp en söndagsmorgon kl 10 och snickrar med min man, du går hellre på bio med oss en lördagskväll och du sitter hellre i soffan en fredagskväll med hela familjen, äter chips och kollar på nån Disneyfilm.

Så många ryggar tillbaka när de hör vart du kommer ifrån, har fördomar och skjuter alla över samma kant. De vet inte vem du är, men vi vet.

När vi tog emot dig tog vi emot dig med öppna armar, vi struntade i vart du kom ifrån och vem du varit. Vi gav dig en fullvärdig chans. Vi gav dig vårt förtroende och vår respekt. Du gav detsamma tillbaka och mycket därtill. Du gav oss en fullvärdig familjemedlem i form av dig själv och ditt hjärta.

Så mycket har hänt sen du kom till oss. Från att inte ha litat på nån, varit tillbakadragen och försiktig har du nu istället börjat prata, öppnat dig, blivit social och du visar tillit till oss.

Tilliten kom sist, den har vuxit fram långsamt långsamt och den känns så viktig. Jag vill aldrig bryta ditt förtroende, jag vill alltid hålla dig trygg, alltid att du ska kunna slappna av och slippa kolla dig över axeln. Jag vill att du ska kunna sova i en trygg säng, kunna äta mat varje dag, kunna hålla din kropp ren, kunna få sjukvård om det behövs, kunna gå i skolan och så småningom kunna jobba. Jag vill att nån varje dag ska kunna tala om för dig att du är värdefull, för det är du.

Som det ser ut nu kommer detta inte ske, som det ser ut nu så är detta snart inte verklighet längre. Som det ser ut nu fick du knappt två trygga år i Sverige innan Sverige beslutat att detta inte ska vara din verklighet längre.

Migrationsverkets beslut skär rakt igenom mitt hjärta samtidigt som jag fortsätter försöka hålla ditt hopp uppe, hålla din tillit vid liv och samtidigt som jag vill visa dig att medmänsklighet existerar. Att det inte finns nåt "vi" och nåt "dom". Att vi alla förtjänar samma rättigheter, vi alla är lika mycket värda och att vi alla förtjänar att bli älskade. För det gör jag och min man, vi älskar dig som du förtjänar att bli älskad. Du är inte kanske inte vårt barn, men du är vår familj. Du är 17 år och föddes i fel land.

Landet heter Marocko.

Vi ska kämpa för dig Ahmed, till sista svettdroppen.

Ahmeds bonuslillebror vill gärna att han stannar hos familjen. Foto: Privat

Vill du se mer sånt här? Gör som 23 000 andra ochgilla amelia på Facebook!