När Jessica satte in spiral började mardrömmen: ”Den höll på att kosta mig livet”

För Jessica Pålsson verkade det vara ett enkelt val att sätta in en kopparspiral. Men spiralen hamnade i magen där den gjorde hål på tjocktarmen. I dag vill Jessica varna andra.

Jessica Pålsson var 26 år och hade just fött sitt andra barn. Att hon och hennes kille inte skulle få några fler precis just då var självklart, de hade ju redan minst sagt fullt upp. Men Jessica var känslig för hormoner. Hon hade testat flera olika alternativ, och p-piller var inte hennes grej.

– Jag hade sökt på nätet och hittat något som hette kopparspiral. Eftersom den inte innebar att tillföra några extra hormoner för kroppen kändes den som ett bra alternativ, berättar hon, och tillägger:

– Samma barnmorska som jag gått till med mina två graviditeter skulle sätta in den.

– Det gjorde så himla ont. Jag fick ligga med en tensapparat för att lindra smärtan. Barnmorskan sa att allt var helt normalt. Så jag gick hem. Och sen under eftermiddagen och kvällen kände jag sådan extrem smärta. Det var som den värsta sortens mensvärk.

Vad Jessica inte visste då var att i väldigt sällsynta fall kan en spiral vid insättningen gå in i livmoderväggen och perforera livmodern. Eftersom barnmorskan inte hade tillgång till ultraljud blev det heller aldrig aktuellt att kontrollera varför Jessica hade fått så ont. Dagarna efter fortsatte smärtorna. Jessica började få svårt att gå på toaletten. Hade ont efter att hon och hennes kille haft sex. Det skyllde Jessica först på att spiralens trådar nog suttit fel. Men ju längre tiden gick, desto mer orolig började hon bli. Började tänka katastroftankar, som: ”Är det cancer?”

Jessica Pålsson
Jessica Pålsson Ålder: 28. Familj: Maken Marcus, 29, barnen Liam, 6, Lovelia, 2,5, bonusbarnen Elsa, 3, och alma, 3. Bor: Karlstad. Gör: Försäljare.

– Min mamma gick bort i tarmcancer. Så jag var helt säker på att det var något sådant jag hade. Jag fick konstiga blödningar. Det kändes som att hela underlivet var blockerat, säger Jessica.

Trots att problemen började när Jessica satte in spiralen kom hon aldrig att tänka på att den skulle vara orsaken.

– Mensen hade inte kommit tillbaka som jag förväntat mig efter att jag slutat amma. Jag tänkte att allt skulle lösa sig när kroppen återhämtat sig. Men i april gjorde jag ett test. Jag var gravid.

Jessica hade vid flera tillfällen under våren försökt få hjälp för sina smärtor. Men inte förrän hon visade sig vara med barn förstod läkarna hon mötte att något var allvarligt fel med spiralen. Man bestämde sig för att ta ut den. Först då insåg Jessica hur illa läget var.

– De hittade inte spiralen. De sa att den måste ha åkt ut, kanske när jag kissade. Jag var ganska säker på att det absolut inte skulle kunna ha hänt. Jag hade ju liksom märkt om något av det materialet lämnat kroppen. På vårdcentralen berättade de att när spiralen sitter kvar vid graviditet så ökar risken för missfall och för tidig förlossning.

Jessica tvingades ta ett svårt beslut.

– Jag valde att göra abort.

Jessica säger att hon aldrig hade tänkt sig att hon skulle komma att avbryta en graviditet, någonsin. Och hon sörjde. Allt kändes orättvist, hon och hennes kille hade ju skyddat sig! I samband med aborten, som var en utdragen och smärtsam process, upptäcktes dock att spiralen fortfarande fanns kvar i Jessicas kropp. Den hade gått igenom livmoderväggen, och satt nu i magen.

Spiralen satt inte bara bakom livmodern, den hade också gjort ett stort hål på Jessicas tjocktarm.

– Jag var i chock. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att något sådant skulle kunna hända. Ingen hade berättat för mig om den risken. Spiralen är ju bara fem centimeter. Och barnmorskan som satte in den hade 30 års erfarenhet. Jag tänkte att allt var säkert. I stället skulle jag opereras.

Innan hon födde sina båda barn hade Jessica aldrig ens legat på sjukhus. När operationsdagen slutligen kom var hon enormt ledsen och rädd, men tanken på de två barnen och att finnas där för dem fick henne att våga.

Jessica Pålsson
Kirurgerna gick in via Jessicas ärr från kejsarsnittet.

– Jag var sövd hela tiden. Grundplanen var att de skulle göra en enkel titthålsoperation. Men de hade varnat för att risken fanns att spiralen satt bakom livmodern, och att de i så fall skulle få öppna upp mig mer.

Så blev det. Spiralen satt inte bara bakom livmodern, den hade också gjort ett stort hål på Jessicas tjocktarm. En tarmexpert kom till operationen, och genom de båda ärren från Jessicas kejsarsnitt gick man in för att slutligen hitta och ta bort spiralen.

– När jag vaknade blev jag skräckslagen. Eftersom de sa att ingreppet blivit mycket större än de hade hoppats blev jag orolig för att äggstockar och livmoder skulle vara helt förstörda. Jag fick ännu en chock när de berättade att de sytt ihop fem centimeter på tjocktarmen och att de kommande dagarna var kritiska. Risken för att stygnen skulle spricka och att jag skulle få blodförgiftning var stor. Då skulle jag kunna dö.

Allt gick bra. Så bra det nu kunde. Rehabiliteringen var lång och svår. Jessica hade mycket ont, och magen var märkt med tre hål efter ingreppen. Men tanken på alternativet, att inte få se barnen växa upp och finnas där för dem, var starkare än sorgen. Hennes fall fick en hel del uppmärksamhet i medierna. Tack vare artiklarna som skrevs fick hon kännedom om de risker med spiral som vårdpersonalen inte hade berättat om. Hon kom också i kontakt med andra tjejer som råkat ut för liknande saker. Det är väldigt ovanligt, och drabbar en kvinna på tusen.

Risken för att livmodern perforeras vid insättningen av spiral är ungefär 1 på 1 000, enligt ett flertal svenska landsting och större sjukhus som amelia varit i kontakt med.
Risken för att livmodern perforeras vid insättningen av spiral är ungefär 1 på 1 000, enligt ett flertal svenska landsting och större sjukhus som amelia varit i kontakt med.

– Det är därför jag vill berätta, så att riskerna faktiskt kommer upp. Ingen informerade mig om att något kunde gå snett. Om de bara hade gjort ett vaginalt ultraljud efter insättningen, och kontrollerat att allt såg rätt ut så hade jag kanske sluppit allt det här.

Jessica har fått ersättning från patientförsäkringen, och även anmält till patientnämnden. Därifrån väntar hon fortfarande svar. Idag är hon i det närmaste återställd. Hon säger att hon har bra läkkött, och att magen ser fin ut igen. Hon har kunnat komma igång med jobbet, och i vår ska hon börja plugga till inredningskonsulent, drömyrket. Hon och barnens pappa har separerat, och hon lever ihop med en ny man. De har precis gift sig. Kanske blir det fler barn. Jessica vill fortfarande ha en stor familj. Hon vet kanske mer än någon annan vad en sådan kan betyda:

– Hade jag inte haft ärrvävnaderna från mina tidigare kejsarsnitt hade spiralen kunnat spräcka hela magsäcken. Så man kan faktiskt säga att barnen räddade mitt liv.


2015 visade en stor europeisk studie att av 61 000 insatta spiraler ledde 81 till så kallad perforerad livmoder (att det gått hål på livmodern). Risken för att livmodern perforeras vid insättningen av spiral är ungefär 1 på 1 000. amelia har varit i kontakt med ett flertal svenska landsting och större sjukhus som bekräftar omfattningen. Komplikationen är mycket sällsynt. Risken skiljer sig inte mellan hormon- och kopparspiral. Kända riskfaktorer är att livmodern sedan tidigare är opererad eller missbildad eller att kort tid har gått sedan förlossning. Ammande kvinnor löper sex gånger större risk att drabbas, då livmodern är tunnare under amning.

Källa: Läkemedelsverket, Kristina Gemzell Danielsson (KI), European Active Surveillance Study For Intrauterine Devices (EURAS-IUD)


Av: Sara Martinsson

Foto: Jeanette Dahlström