En dag är de bara borta – döttrarna, systrarna och mödrarna som skulle gå till affären eller var på väg till jobbet. I Mexiko mördas i snitt sju kvinnor om dagen. Kvar står förkrossade familjer, maktlösa i kampen mot de kriminella gängen och den korrupta polisen.

ANNONS
ANNONS

Angélica Castañada Fuentes

Alfredo Durante

Angélica Castañada Fuentes

Diana Angélica Castañada Fuentes var 15 år den där lördagseftermiddagen i september 2013. Hon skulle gå hem till en kompis ett par kilometer bort och hade lovat att vara tillbaka klockan åtta på kvällen. Men hon kom aldrig hem igen.

På facebook såg familjen att Diana hade varit inloggad efter att hon gått hemifrån, men de hittade inga ledtrådar om vart hon kunde ha tagit vägen. Kompisen sa att Diana aldrig kommit dit, varpå mamma María Eugenia Fuentes Nuñez åkte till polisen för att anmäla sin dotter försvunnen.

– Först ville de inte ta emot anmälan, för de höll precis på att byta skift. Men tack och lov var det en polis som såg hur förtvivlad jag var och registrerade anmälan. De måste dock vänta i 72 timmar innan de kan börja leta.

Maria Eugenia Fuentes Nuñes

Alfredo Durante

Maria Eugenia Fuentes Nuñes

ANNONS
ANNONS

Det är välkänt att den första tiden efter ett försvinnande är den mest kritiska för att kunna hitta personen vid liv. Trots det ger alla jag pratar med på plats i Mexiko samma nedslående bild. Polisens standardsvar är att flickan eller kvinnan med största sannolikhet har ”åkt iväg med sin pojkvän” och att de anhöriga måste vänta i tre dygn innan polisen kan vidta några åtgärder. Inte sällan ber de om pengar för att göra någonting alls.

Korruption är ett enormt problem i landet. Knarkkarteller och andra kriminella gäng är kända för att rutinmässigt muta den mexikanska polisen, och utöver droghandel ägnar de sig åt allt från utpressning till människohandel och barnprostitution. Inte sällan skyddas förövarna av officiella makthavare. De som försöker bryta de kriminella gängens dominans – såväl människorättskämpar som poliser – lever farligt.

I fattiga och starkt våldsdrabbade Ecatepec finns graffitimålningar som speglar kvinnors utsatthet.

Alfredo Durante

I fattiga och starkt våldsdrabbade Ecatepec finns graffitimålningar som speglar kvinnors utsatthet.

ANNONS
ANNONS

Den 21-åriga Marisol Valles Garcia tog till exempel jobbet ingen annan vågade ta, som polischef i det narkotikadrabbade norra Mexiko. Efter bara några månader tvingades hon och hennes familj söka asyl i USA efter allvarliga dödshot.

Delstaten Mexiko, dit amelia reser, har bland den högsta brottsligheten i hela landet. Förra året anmäldes fler mord här än i någon annan mexikansk delstat, och de blir bara fler. Det utbredda våldet mot kvinnor har gjort regionen ökänd. Bara under 2016 mördades minst 258 kvinnor här och många av kropparna bar spår av tortyr.

Förutom de mördade finns alla försvunna. Otaliga unga flickor, spårlöst borta. Dianas kommun Ecatepec är en av de värsta. Här känner i stort sett alla någon som mördats, försvunnit eller varit på väg att dras in i en okänd bil.

Jag möter 15-åriga Valeria, som för några månader sedan var nära att bli en av dem. Hon och ett gäng kompisar var på väg hem från skolan när en röd skåpbil plötsligt dök upp.

– Det var tre snaggade män. De ville tvinga in oss, men vi började springa allihop. Jag hann inte tänka, allt blev bara blankt.

Alla lyckades komma undan och stänga in sig bakom hemmens höga grindar, men Valeria har blivit räddare sedan dess. Det pratas mycket om kidnappningarna och hon går aldrig ut ensam.

– Ibland tar de flickor för att sälja dem, säger hon och tittar ner i marken.

Enligt Viviana Muciño Marquez – från organisationen Medborgarobservatoriet mot genusvåld, försvinnanden och kvinnomord – är bristen på vilja och kompetens hos polis och åklagare en stor förklaring till den höga brottsligheten.

ANNONS
ANNONS

– Till en början utreder de inte ens och det finns ingen samordning mellan myndigheterna. Våldet har normaliserats och det finns en stor rädsla hos allmänheten för att anmäla.

Diana var som tonåringar är mest. Hon gillade att ta selfies, sjunga, sitta framför datorn och umgås med kompisarna. Hennes mörka, blanka hår nådde en bra bit nedanför axlarna och trots en allvarlig framtoning hade hon ofta ett skämt på lut.

– Hon var en väldigt bra kompis åt sina vänner och som dotter var hon mer än något annat min vän, säger María Eugenia.

Det är saknaden som gör mest ont.

– Mitt liv förändrades i samma stund som jag fick veta att hon inte hade kommit hem. Jag kunde inte tro det, det var som en mardröm.

María Eugenia och Dianas pappa har separerat. Han fortsatte att arbeta för att hålla dem på fötter ekonomiskt, medan María Eugenia slutade på sitt jobb och lade all tid på att försöka ta reda på vad som hänt dottern, besöka myndigheter och pressa dem att arbeta med fallet.

– Jag vet inte hur jag tog mig igenom det året. De första sex månaderna handlade det bara om att hålla sig flytande. Det var en kamp att stiga upp varje dag, att leva. Jag åt knappt, bara när någon sa att jag måste.

Efter ett halvår f lyttade hon hem till sin mamma. Att bo kvar i det egna huset var en ekonomisk omöjlighet och att helt förlita sig på myndigheterna var otänkbart.

– Om du som förälder inte själv utreder och kräver resultat, så kommer du inte heller att få några svar.

Men det är inte ofarligt. En kväll kom tre poliser hem till María Eugenia och sa till henne att sluta med sina efterforskningar och stanna hemma istället för att ”skaffa sig problem”. Hon anmälde händelsen, men utan någon annan påföljd än en ursäkt.

mexiko4

Alfredo Durante

Ett år efter försvinnandet hittades de första spåren efter Diana. María Eugenia andas djupt men darrar inte på rösten när hon berättar om det som de f lesta föräldrar inte ens kan föreställa sig i sin värsta mardröm. Spåren bestod av kroppsdelar.

– Eftersom de bara hade hittat huvudet och fötterna fanns det inget sätt att ta reda på vad som hade hänt henne. Det enda vi fick veta var att hon var död och att de hade styckat hennes kropp. Det slog mig att det kan ha handlat om organhandel.

Kroppsdelarna hittades i en kanal, inte långt från platsen där Diana försvunnit. I samma område fanns rester från flera kroppar och i efterhand har myndigheterna hävdat att även en överkropp tillhör Diana.

Utredningen är fortfarande öppen, men helt utan misstänkta förövare och motiv. Det första året tänkte María Eugenia att Diana kanske råkat ut för människohandel. Hon kan finna lite tröst i vetskapen att dottern inte lider, men hon kommer aldrig att släppa fallet.

– Jag kommer inte att ge upp förrän de hittar den skyldige.

Hon säger att hon inte är ute efter hämnd, utan att det handlar om rättvisa.

– Imorgon kan samma sak hända en annan flicka. Eller det handlar inte ens om imorgon, utan snarare varje timme. Hela tiden försvinner flickor och jag kan inte låta det vara så.

Samtidigt som María Eugenia kämpar med att få livet att gå ihop sprids desperata rop på hjälp i lokaltidningar och sociala medier. Ytterligare en flicka är försvunnen, ytterligare en kvinna har blivit mördad.

LÄS OCKSÅ: Här är abort den största synden – kriget om kvinnokroppen rasar i USA

Carolina blev mördad på väg hem från förskolan

Bilder på skändade kvinnokroppar är vardag i mexikanska medier. En siffra i statistiken är Carolina Hernández Sánchez, som en dag försvann spårlöst.

mexiko1

Alfredo Durante

Carolinas bror Oswaldo: ”Det som hänt min storasyster har öppnat mina ögon för hur illa det är”

Fabián Hernández Sánchez ansikte är rödgråtet. Han kämpar för att tala samlat och dölja känslorna av förtvivlan, rädsla och panik.

– Polisen säger att de inte kan göra någonting eftersom jag har så lite information, att de behöver mer kompletta uppgifter för att börja forska i vad som hänt.

mexiko2

Alfredo Durante

Carolina Hernández Sánchez

Det har gått en vecka sedan hans storasyster Carolina, 26, försvann, efter att ha lämnat av sina två söner på förskolan.

– Vi vet inte vem hon är tillsammans med, om hon har blivit kidnappad eller själv åkt någonstans, fortsätter Fabián.

Carolinas söner är fyra och sex år. Enligt Fabián har det aldrig tidigare hänt att hon inte hämtat upp dem från förskolan. I brist på hjälp från polisen har han de senaste dagarna själv gett sig ut för att leta. Folk säger till honom att det är farligt, men han känner att han inte har något val.

– Jag har ett spår. Folk säger att de sett henne tillsammans med en person och jag har försökt leta reda på honom, men kommer ingen vart.

Polisen säger att de behöver något mer konkret att gå på: ett telefonnummer eller en adress. Fabián gråter ljudligt. Luggen hänger ner i de mörka ögonen som är blanka av tårar.

– Jag vet verkligen inte vem som kan hjälpa mig om myndigheterna inte gör det.

Fabián, Carolina och syskonbarnen bor tillsammans med den yngre brodern Oswaldo, 19, och deras sjuka pappa i en fattig del av Ecatepec, delstaten Mexikos mest våldsdrabbade kommun.

– Det finns mycket oordning här, det är ett område där det hela tiden passerar nya droger och med många människor som mår mentalt dåligt, säger Oswaldo.

Det rapporteras regelbundet om fynd av döda kroppar i Ecatepec, och vid varje larm fasar Carolinas familj för det värsta. Tolv dagar efter att hon försvunnit får familjen veta att ännu en kropp har hittats. Fabián åker återigen till polisen, och den här gången känner han igen det livlösa ansiktet framför sig. Det är hans syster.

Bilderna från platsen där hon hittats, undangömd bakom en buske i närheten av en väg, visar att den långärmade knallrosa tröjan är det enda plagg som sitter någorlunda där det ska. Jeansen och trosorna är neddragna till fotknölarna. Kroppen bär spår av tortyr och sexuellt våld. Begravningen sker redan nästa dag. En man ber alla att hålla om varandra och tänka på Carolina.

Efter en stund kommer en pastor och yttrar några ord, trots att ingen har bett honom komma. Carolinas familj gråter tyst.

– Jag tänker mycket och samtidigt ingenting. Jag kan inte tänka klart, säger Oswaldo efteråt.

mexiko3

Alfredo Durante

Tiden efter begravningen brottas Fabián med mörka tankar. Han säger att man kanske blir avtrubbad av att leva i ett samhälle där grannen blir rånad ena dagen, det hittas en kropp nästa och där drogerna flödar. Samtidigt hade han ingen aning om hur vanligt det är med försvinnanden och mord på kvinnor, innan det drabbade hans syster.

– Det är väldigt hög brottslighet här, men detta har öppnat mina ögon.

Idag sitter en man som Carolina hade en relation med häktad för mordet. Han ska tidigare ha varit våldsam, men nekar till brott. Precis som i så många andra fall kan det sena ingripandet från polisen ha medfört att utredningen gått miste om viktig bevisning.

Om det blir ytterligare ett av de fall som inte leder någon vart, eller om bevisen faktiskt räcker för en fällande dom, det återstår att se

Av: Åsa Welander Foto: Alfredo Durante

pren_amelia1

NUVARANDE En dag är de bara borta – i Mexiko mördas i snitt sju kvinnor om dagen
NÄSTA Så maxar du din pension – utan att behöva spara dina sista slantar