"Hjälp, min kompis har fått cancer"

Ja, vad säger man? Hur hjälper man bäst? Vi bad Yvonne Brandberg, psykolog på Radiumhemmet, om några kloka råd till oss som står bredvid och undrar ”gör jag rätt?”.

1. Ja – hör av dig!

Det är vanligt när en kvinna får bröstcancer att vänner tänker att ”Jag ska inte störa, hon får höra av sig”. Men många cancerpatienter vittnar om att en av de tuffaste sakerna med sjukdomen var att så många vänner försvann. Så tänk om. Är ni vänner ska du absolut höra av dig. Och gör det ganska snart, för ju längre tiden går, desto större och svårare blir det. Räkna med att du får ta ett större ansvar för kontakten – det är inte säkert att den sjuka kvinnan orkar ringa själv. Men vi lovar att hon uppskattar att du gör det!

 2. Hur är det?

”Hur är det” är en bättre fråga än ”Hur mår du?”. ”Hur är det?” en öppen fråga och kvinnan själv välja om hon vill berätta hon mår fysiskt, hur hon mår psykiskt eller om hon vill prata om det är svårt med barnpassningen – beroende på dagsform.

3. Gråt hos någon annan

Ring inte till den sjuka kvinnan och grina. Det är klart att du får fälla en tår när ni pratar. Men bli inte en belastning för henne. Gråt och prata ut hos någon annan istället.

4. Lyssna

Många tycker det är svårt att veta vad man ska säga till någon som drabbats av cancer. Men du behöver inte säga något särskilt. Du kan ändå aldrig säga något som får cancern att försvinna. Det räcker med att lyssna. Kvinnan kanske bara behöver få prata avsig, få ventilera allt som far runt i huvudet. Det kan få henne att må mycket bättre.

 5. Förstå inte

”Jag förstår hur du har det” är en kommentar du ska akta dig för. Har du tur landar den rätt. Men ofta är kvinnan just då i ett läge där hon är förbannad och känner att ”Ingen vet hur jag har det” – och snedtänder när du säger så. Hur gärna du än vill, så säg inte ”Det är klart det kommer att gå bra” – för det vet du faktiskt inte.

6. Skippa superlösningarna

När ens partner/väninna får bröstcancer vill man gärna veta en massa saker om sjuk domen. Ta reda på så mycket du vill, men pracka inte på kvinnan saker som hur hon ska tänka eller egenbehandla sig. Låt också bli att tipsa om nya superbehandlingar i Tyskland. Ha respekt för att hon vill förlita sig på den vård som hon får. Det är läkaren och hon, inte du, som är specialister på just hennes cancer.

 7. Praktisk hjälp är fantastisk!

Alla är inte bekväma med att vara den sjuka kvinnans ”prata av sig-partner”. Och det är okej. Psyskiskt stöd är fint, men man ska inte underskatta praktisk hjälp. Utan din skjutshjälp kanske sonen hade fått sluta spela fotboll så länge mamma är sjuk.

 8. Fortsätt fika!

En av dina viktigaste uppgifter som vän är att ”vara vanlig”. Din väninna förvandlas inte till ”en cancerpatient”, utan fortsätter att vara samma person. Under behandlingen är det extra viktigt att ha kontakt med sitt vanliga liv och tänka på något annat än cancer. Hon gillar fortfarande att gå påbio, att höra om din kärleksintrig, att bli bjuden på middag etc. I vissa fall kanske du får anpassa dig lite. Orkar hon inte gå på kafé kanske du kan gå hem till henne med muffins.

 9. Fråga inte om chanserna

Fråga inte kvinnan om hennes chanser att överleva – hur gärna du än vill veta, av oro. Det är en otroligt upprörande fråga. Behöver du för din egen skull verkligen veta hur statistiken ser ut, ring Cancerfondens informationslinje på tel 020–222 111. Kom dock ihåg att statistik inte är verklighet, den säger inget om den enskilda personen.

 10. Håll ut!

När behandlingen är slut tycker många anhöriga att ”Oj, vad glad du måste vara. Nu slipper du ränna på sjukhuset”. Men kvinnan känner ofta inte alls så: Man har inte sjukvårdens stöd längre och är fortfarande jättetrött av behandlingen. Man känner sig ensam och utlämnad till sig själv och sin kropp. Vid det här laget kanske du som anhörig också är ganska slutkörd. Men försök hålla ut! Din omtanke och ditt stöd behövs fortfarande.

11. När det är slut så är det slut

Vissa kvinnor som får bröstcancer kommer att dö av sin sjukdom. Hur orättvist och ledsamt det än är så är det bästa du kan göra att acceptera situationen. Prata med kvinnan i lugn och ro och fråga hur hon känner det. Om kvinnan själv pratar om att hennes tid är begränsad kan du fråga om det är något särskilt hon vill göra. Det kanske är nu ni ska åka till Rom/gå på SPA – som ni alltid har drömt om. Och, kom under denna tid ihåg att alla har rätt att leva tills de dör!