Emma blev till genom spermadonation – läs hennes kärlekshyllning till pappan

Bild: Privat

Emma Lilja, 18, har vuxit upp med sina två mammor, sin biologiska mor Eva och sin andra mamma Kristina. Hon blev till genom spermadonation, men hon har ett starkt band till sin biologiske far Ronny. Hon kallar honom för sin pappa och har skrivit ett kärleksfullt inlägg om honom på Facebook.

– Inlägget skrev jag för att jag ville visa människor att alla familjer är olika och att inget är ”onormalt”. Jag ville visa att en familj kan skapas på många olika sätt och att inget är omöjligt. Jag ville visa upp min fina pappa, som kallar mig sin dotter trots att han inte alls behöver, berättar Emma för amelia.se.

Innan Emma blev till försökte Eva och Kristina länge att få barn, utan framgång.

– De åkte bland annat till Danmark några gånger och inseminerade. Min mamma Eva hade svårt att bli gravid och det tog flera år. Hon blev gravid men fick då missfall, vid två, tre olika försök, berättar Emma.

LÄS MER: Den här videon kommer få dig att förstå – så här är det att leva med autism

Hennes pappa kände Eva och Kristina, och såg hur otroligt gärna de ville ha barn, och hur mycket de kämpade för det.

– Han ville hjälpa till och beslutade sig för att donera sin sperma, berättar Emma.

Efter många om och men lyckades de – och Eva blev gravid med tvillingar. 

– Två månader in i graviditeten fick hon ett missfall. Jag skulle alltså egentligen ha en tvilling, förklarar Emma. 

Emma föddes tio veckor för tidigt och fick ligga i kuvös, men allt gick bra och både Eva, Kristina och Emmas pappa Ronny pratade tidigt om vikten att vara öppna med hur barnet blivit till.

– Redan när mamma blev gravid kom de överens om att det kommande barnet skulle få veta vem som var pappan och hur de hade gått tillväga. Jag var tre år gammal då jag pratade med min pappa första gången, och de undanhöll ingenting för mig vilket jag är tacksam för!

Bild: Privat

Har han alltid funnits i ditt liv?

– Nej, de tappade kontakten med varandra och han verkade helt omöjlig att hitta på sociala medier efter det. Jag fick hjälp att leta efter honom via telefonnummer, adress och Facebook men hittade ingenting. Tills en dag, då jag var 14 år. Jag kommer än idag ihåg hur lycklig jag var, det kändes som om jag blev hel på något sätt.Vi träffades första gången då när jag var 14 år gammal, säger Emma och fortsätter:

– Nu syns vi inte alls ofta eftersom han bor i Skåne och jag i Örebro men vi hörs ibland på Facebook och så vidare. Jag hade önskat att jag kunde få träffa honom oftare men är ändå glad över att han finns i mitt liv då han egentligen inte alls har någon skyldighet till det, säger Emma.

Bild: Privat

Vad tycker dina mammor om att han finns i ditt liv?

– De är bara glada över att jag och pappa har kontakt och känner inte alls avundsjuka eller något sådant gällande vår relation.

Finns det något som är dåligt med att veta vem som är din biologiska pappa?

– Nej, inte mer än det långa avståndet till honom. Jag blev bara glad över att få veta vem min far är, det betydde mycket för mig att få svar på många funderingar och frågor. Han är min far, jag bär hans blod och hans gener, inte bara min mammas.

Och hur känner din pappa för er relation?

– Min pappa känner för mig som han känner för sina andra barn. Han ser mig som sin dotter trots att han inte ens behöver. Jag har nio syskon på min pappas sida, men har dock inte någon speciell kontakt med någon av dem, vilket är lite tråkigt. Men jag ska inte klaga. Jag är nöjd som det är!

Vad har du fått för reaktioner på ditt jättefina inlägg?

– Jag har bara fått positiva reaktioner, människor har beundrat det enormt. Har fått många kommentarer om att min pappa är en fin man som ställde upp på det viset och jag kan inte annat än att hålla med!

Här är Emmas inlägg:

Vill du läsa mer sånt här? Gör som 22 000 andra ochfölj amelia på Facebook!

LÄS MER:

Anders Bagge i sorg: "I dag slocknade den som gett mig mest kärlek"