Tusentals svenska kvinnor blir varje år misshandlade av sina män, ändå pratar vi sällan om kränkande relationer. Möt företagaren Dominika Peczynski som blev misshandlad av sin ungdomskärlek. Här berättar hon hur hon lyckades kämpa sig ur det livsfarliga förhållandet.

När han hade skurit mig med kniv lyckades jag ta mig ut på gatan i bara trosorna.

Jag har blivit misshandlad i en enda relation, men den killen lyckades förstöra väldigt mycket. Egentligen har det tagit ända till nu innan jag vågat släppa in en man på riktigt.

Det var min första riktiga relation. Jag var bara tonåring, med allt vad det innebär av övermod och osäkerhet. Han var ett år äldre än jag och skolans snygging.

Alla flirtade med honom, så när han ville ha mig tvekade jag aldrig. Det kanske låter helt banalt, men jag var tonåring.

LÄS OCKSÅ: Så bryter du upp om du blir misshandlad – checklista

Efter tre månader började misshandeln

Ganska snart flyttade jag hem till honom. Han hade en egen lägenhet och som hans mamma betalade för – förstå vilken lyx att slippa bli tjatad på av sina föräldrar.

Det tog tre månader innan han visade sin andra sida, den våldsamma. Jag utsattes för väldigt grov misshandel, blev sparkad i huvudet och slagen i ryggen.

Det är ett under att jag inte strök med, för den här killen hade inga spärrar. Det fanns ingen garanti för att han inte skulle sluta. Nej, han var inte frisk alls.

En gång när han hade skurit mig med kniv lyckades jag ta mig ut på gatan i bara trosorna, och ringde polisen från en telefonkiosk. De skjutsade hem mig, och jag gjorde en anmälan som jag senare drog tillbaka av rädsla för repressalier.

Mina föräldrar låste bokstavligen in mig i två till tre veckor. Jag protesterade högljutt, men innerst inne tyckte jag nog att det var skönt.

Fast tillslut var de tvungna att låta mig gå till skolan, då stod han där och lurpassade på mig. Under hot om våld gick jag tillbaka till honom.

Lyckades bryta sig loss från misshandeln

Vi var tillsammans i ett och ett halvt år, men redan första gången han slog mig försvann passionen. Alla känslor var som borta, på sekunden.

I början tänkte jag att de kanske skulle komma tillbaka, sedan funderade jag mest på min flykt. Men jag berättade inte för någon om hur jag hade det, inte ens för mina föräldrar. Jag ville ju visa att jag klarade mig själv.

Det dröjde ytterligare fyra månader innan jag lyckades ta mig därifrån. Det krävdes planering. Jag skaffade ett modellkontrakt, som innebar att jag fick åka utomlands, och bad pappa komma och hämta mina kläder så att mamma skulle kunna tvätta dem. Dagen efter åkte jag och var borta från Sverige i ett år.

Men för mig var det ändå inte över. Den här relationen har skadat mig på så många sätt vad gäller tillit, rädsla och förtroende.

Jag är 46 år nu, och det här är första gången jag bor ihop med någon utan att ha känslan i bakhuvudet att jag måste dra snart.

Efter det här hade jag inte en pojkvän på fyra år. Och det tog säkert tio år innan jag började berätta för vänner vad jag hade varit med om, för det finns inpräntat i ens bakhuvud att man själv har uppfört sig på ett sätt som provocerat fram våldet.

Än i dag tycker jag att det här är känsligt att prata om … Och när jag har berättat om mina erfarenheter har jag aldrig fått en liknande historia tillbaka. Kanske för att ingen bekant har fått stryk, kanske för att folk skäms över att berätta.

Men en bra sak fick jag med mig: Jag blev vaccinerad mot den här typen av män. Jag kan lukta mig till dem på en mils avstånd. Jag kan se det på blicken och rörelsemönstret.

Och jag skyr de här männen som pesten, är på inget sätt lockad av dem. I dag skulle jag gå vid första slaget, det vet jag. Men jag kanske inte hade känt det så fundamentalt om jag inte hade haft min unga erfarenhet.

Dominikas tips: – Våldsamma män har gemensamma drag

– Vissa tycker inte att man ska säga ”Gå vid första slaget”, för det är att skuldbelägga kvinnan, men jag tycker fortfarande att det är det bästa tipset. Hellre det än att man faktiskt blir ihjälslagen.

– Våldsamma män har vissa gemensamma drag, som kontrollbehov och icke hänsynstagande. Ett jag-centrerat drag. Du kan nästan testa honom som att säga något provocerande som ”Jag tycker du borde gå ner några kilo och se vad du får för svar.”

– Att du varit med om misshandel en gång betyder inte att näste man är likadan. Så fastna inte i fällan att ”Alla män är såhär”. För de flesta män är inte våldsamma.

Av: Linda Newnham Foto: Peter Knutson/TT/IBL

pren_amelia1

NUVARANDE Dominika Peczynski om misshandeln: ”Ett under att jag inte strök med”
NÄSTA Träna dig till högre lön – en fantastisk förmån eller helt fel?