amelia vill stoppa våldet mot kvinnor

Pressmeddelande (skickat tisdag morgon)
Idag, tisdagen den 29 november byter Drottninggatan namn till Lise Fougstedts gata.
Lise var en av de 17 kvinnor som mördades i sina hem, eller i en nära relation, förra året. En siffra i statistiken.

Men också:
Mamma till fyra barn.
En älskad dotter till två föräldrar.
En väninna och arbetskamrat.
En vanlig och ovanlig person vars liv fick ett våldsamt slut.
 
Idag hålls en debatt och ett seminarium i riksdagen om hur våldet mot kvinnor ska stoppas. Tyvärr skapar det inga rubriker och mycket lite uppmärksamhet.
 
Genom att byta namn på tre gator i Sverige idag, vill amelia belysa det faktum att var och en av dessa kvinnor var drottningar i sina liv.
Och de lever inte längre. 
 
Kvinnor ska våga anmäla misshandel utan rädsla för att bli ännu mer slagna.
Kvinnor ska våga vittna mot män som slår.
Kvinnor ska våga gå, lämna, utan rädsla för att dö.
 
amelia vill:
Att kvinnor, mödrar, systrar, väninnor och döttrar, ska få leva i hem som är fredade. Det är inte en privat fråga utan en fråga om lagstiftning, utbildning, forskning och prioritering.
 
Vi vill också:
* Inspirera kommuner att låta de kvinnor som mist livet genom våld i nära relationer ge namn åt en gata.
* Att det görs så länge så många kvinnor dör varje år, och tusentals kvinnor i Sverige misshandlas, flyr och lever under hot.

 För kontakt med chefredaktör Åsa Lundegård, mejla asa.lundegard@amelia.se  eller ring 08-736 52 07.

-----------------------------------------------------------------------------------

Stockholm:
Lise Fougstedts Gata
Lise Fougstedt, 43, och hennes make hade varit gifta i 20 år och hade fyra barn. De bodde i Jakobsberg utanför Stockholm. Vid tiden för mordet hade Lise beslutat sig för att hon ville att de skulle gå skilda vägar. Paret hade stora ekonomiska problem. I oktober dödades Lise i parets gemensamma bostad. i sitt försvar hävdade maken att Lise blev mördad av lånehajar som hade tagit sig in i lägenheten och knivhuggit henne. Maken blev dock dömd till 15 års fängelse.
Lise Foughstedt var döv och hade många vänner i de dövas förening där hon var aktiv.

Västerås:
Beatrice Fredrixons Torg
Beatrice Fredrixon, 16, träffade mannen som skulle komma att bli hennes mördare på en fest i slutet av 2009. De båda var jämnåriga och inledde en relation. Efter ett tag kom det fram att Beatrice var gravid och att hennes mördare var pappa till barnet. Eftersom han inte var intresserad av att bli pappa krävde han att Beatrice skulle göra abort, något som hon inte visste om hon ville göra.
Framåt kvällen den 4 maj 2010 gick Beatrice hemifrån för att möta upp med sin mördare. De sågs på en avskild plats belägen vid ett stort stenblock i en skog. Efter att ha blivit angripen med kraftigt strypande våld, hårda sparkar och slag mot huvud, hals och överkropp kastades Beatrice mot stenblocket. Beatrice var en glad och älskad tonåring som vännerna gärna sökte upp för tröst och råd. Hon tyckte om att vara ute i naturen och familjen hade haft häst. Med sin mamma brukade Beatrice rida, måla och skriva.

Malmö:
Lotta Sönnes gata
Charlotte Sönne, 47, levde med sin mördare i tjugo år. Tillsammans hade de två döttrar, idag 11 och 19 år. Dessutom hade Charlotte en son från ett tidigare förhållande som under sin uppväxt bodde hemma hos dem. Charlotte arbetade länge inom vården men omskolade sig sina sista år i livet och börjat arbeta som telefonförsäljare. Den 9 juni 2010 var Charlotte hemma från arbetet eftersom hon behövde vila. Paret började tidigt på morgonen att bråka om en obetald hyra vilket ledde till Charlottes död. I förhör har det framkommit att Charlottes mördare lagt sig ovanpå henne och med sin kroppstyngd pressat sig mot hennes bröstkorg, samtidigt som han låst fast hennes händer och hållt för hennes mun. De båda döttrarna, som några dagar senare skulle ha sommarlov, låg fortfarande och sov i sina rum.

Den åtalade friades för misstanke om mord, grov misshandel, dråp och vållande till annans död.

Även dessa kvinnor dödades eller misshandlades svårt av en närstående under 2010:

Helle Christensen, 40
Fembarnsmamman Helle Christensen bodde i Skara. Sommaren 2009 träffade Helle en 32-årig man som polisen beskriver som blandmissbrukare. Knappt ett och ett halvt år senare ringde 32-åringen till polisen och erkände att han hade mördat sin sambo. Mordet visade sig vara resultat av ett ”infall”, och var mycket brutalt. Förutom att såga av henne huvudet uppger mannen att han ska ha ätit av hennes kropp.
Vid tiden för mordet saknade Helle Christensen arbete och hon hade varit sjukskriven. Tidigare arbetade hon på ett äldreboende i Borås. Hennes stora intresse var att teckna och måla – och så tyckte hon mycket om hundar. Bara någon vecka innan hon mördades hade hon och 19-årige sonen bestämt att de skulle ha tätare kontakt.
Redan 2006 dömdes 32-åringen för att ha hotat och tagit strupgrepp på sin dotters mamma.

Rasema Feratovic, 51
Rasema Feratovic bodde i Landskrona tillsammans med sin man sedan 27 år tillbaka. De hade sju barn tillsammans. Sommaren 2010 hade Rasemas sambo blivit övertygad om att hon hade en relation med en granne i huset där de bodde. I september sov de på en annan adress eftersom maken var så bekymrad över den misstänkta otroheten. På morgonen skulle de till sin gemensamma bostad och byta kläder. Vittnen såg då sambon köra i full fart mot Rasema, för att sedan backa och köra på henne igen. Hon avled på platsen av sina skador. Maken dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård med särskilt utskrivningsprövning.

Nevenka Galevska-Svensson, 44
Hon träffade den svenske polisen i Kosovo när han var där på utlandsuppdrag. I Sverige gifte de sig och hon arbetade som croupier på ettkasino. Hon drömde om barn och tyckte om att sy. Redan 2003 dömdes han till fängelse för att ha misshandlat henne och han förlorade jobbet som polis. Själv ansåg han att domen var felaktig. Han högg henne till döds med kniv.

Besa Gashinus, 33
Besa Gashinus bodde utanför Göteborg och hade tre barn, 9, 11 och 13 år gamla. Barnens far dog i Albanien innan familjen flyttade till Sverige. Besa träffade sin 42-årige mördare 2006 och de inledde en relation. 2010 träffade hon en annan man, något som mördaren inte kunde acceptera. I november ansåg hon att relationen var helt avslutad. Men 42-åringen fortsatte att kontakta henne och dagen före mordet hade han kontaktat henne över 40 gånger via telefon och sms. Under själva morddagen över 50 gånger. Sina sista veckor i livet hade hon persiennerna ständigt nedragna av rädsla för 42-åringen. Den 27 november skjuter han Besa Gashinus i huvudet utanför porten till huset där hon och barnen bor. Barnen hittar senare sin mamma i porten. Hon dör två dagar senare på sjukhus. 42-åringen dömdes till 18 års fängelse.

Johanna Gurgu, 17
Johanna Gurgu, Sölvesborg, kom för första gången i kontakt med sin tjugo år äldre mördare i slutet av 2009. De båda träffades på Facebook och inledde en relation. Johanna ville arbeta som modell och hennes mördare, och pojkvän, intygade att han kunde hjälpa henne med det. Men efter ett tag ångrade sig Johanna angående relationen och berättade att hon enbart ville att de skulle arbeta ihop. Den 19 augusti 2010 följde hon med honom hem för att hämta bilder från en plåtning och ett kontrakt.
Johanna lämnade aldrig lägenheten utan ströps där till döds för att därefter lämnas ute i skogen.
När Johanna växte upp gillade hon att stå på scen och att sjunga. I skolan pluggade Johanna handel, administration och ekonomi. Hon var även intresserad av kläder och design och ville efter skolan öppna en egen butik. Johanna blev 17 år.

Julia Iriminku, 28
Julia Iriminku och hennes mördare kom till Sverige från Ryssland 2008 och hade bott tillsammans i hemlandet under tre år. Med sig till Sverige hade de sina två gemensamma söner som då var två år respektive fem månader gamla.
Natten mot den 8 augusti 2010 ringde Julias mördare till larmcentralen och begärde ambulans till parets bostad. När ambulans så småningom anlände gjorde personalen ytterligare upplivningsförsök innan Julia togs till sjukhuset. Där konstaterades det att hon avlidit till följd av kvävning.
Julia kom till Sverige med sin sambo och deras två små söner från Ryssland. Julia läste svenska och engelska och drömde om ett jobb på hotell eller i en taxiväxel. Hon träffade många nya vänner i Gällivare. Relationen till sambon var dålig och under en tid levde de isär.
Julia ringde till polisen och sa att hon var rädd för sin sambo.
Mannen säger att han agerade i självförsvar när han tog ett så kraftigt armtag om hennes hals att hon kvävdes. Han dömdes till sex månaders fängelse för vållande till annans död.

Birgitta Lagerqvist, 71
Birgitta Lagerqvist var gift med sin mördare i fyrtio år och de båda bodde i en bostadsrätt i centrala Nässjö. De hade inga barn och en sparsam umgängeskrets, men umgicks då och då med Birgittas bästa väninna sedan skolåldern och hennes man.
Birgittas man hade två gånger tidigare försökt strypa Birgitta. En gång tvångsvårdades han på Eksjö lasaretts psykavdelning men skrevs ut igen efter ett par veckor. Ingen efterbehandling bedömdes nödvändig. På morgonen den 8 december 2010 ströp Birgittas man henne till döds. I fyra dagar låg Birgitta död på parets inglasade balkong innan polisen hittade henne efter att ha blivit kontaktade av Birgittas väninna.

Eva Magnusson, 51
Eva Magnusson bodde i Örebro. Den 29 december lämnade hon sin lägenhet och SMS-ade en av sina söner. Det var det sista någon hörde av henne. Ett par veckor senare hittades henne kvarlevor i skogen. Eva hade en relation med en kollega som misstänktes för mordet. Evas blod hittades i hans bil men han nekade in i det sista. I mars tidigare i år tog han sitt liv i häktet.

Inger Nystedt, 63
Inger Nystedt, Lycksele, träffade sin mördare 1986 och de blev därefter sambos. De flyttade runt mycket men bodde senast i ett parhus i Lycksele. Från ett tidigare äktenskap hade Inger två söner.
Den 12 juni 2010 kom Ingers väninna förbi parets bostad eftersom hon fått indikationer om att allt kanske inte stod rätt till med Inger. När hon kom fram låg Inger livlös i parets vinkelsoffa. Underhudsblödningar sågs på armar, ben, huvud och kropp och blod fanns runt ansiktet. I vittnesförhör framkommer det att paret haft mycket problem och att Inger genom åren utsatts för långvarig psykisk och fysisk misshandel.

Carla Saado, 31
Carla Saado hade varit gift i tio år med mannen som mördade henne. Sedan två år var de dock skilda. De hade två barn tillsammans och en kväll vid överlämningen av barnen började de bråka och han hotade att döda henne. Hon ringde polisen men åklagaren tyckte att det var försent att åka hem till mannen. Dagen efter sökte han upp henne och knivhögg henne till döds utanför sitt hem i Huskvarna. Mannen greps när han flydde från platsen. Han dömdes till livstids fängelse.
Carla Saado var lyckligare än på länge. Hon hade träffat en ny man och sökte nytt jobb. Trots att hon och ex-maken varit skilda i två år styrde han fortfarande hennes liv. I efterhand har det kommit fram att han slog och hotade sin fru.

Susann Sallinen, 37
Susann Sallinen hade nyligen flyttat till Haninge med sina fyra barn. Den 24 juni var hon hemma med sina barn när det knackade på dörren. Hon öppnade med yngsta sonen på armen och en av döttrarna hörde henne säga: ”Men vad gör du?” När barnen gick för att titta vad som hänt, fann de sin mamma död i en pöl av blod. Bredvid kroppen låg en pistol och en kofot. En 22-årig man dömdes för mordet men han hade ingen relation till Susann. Misstankarna är att hennes exman har anlitat 22-åringen för att mörda Susann. Mannen friades dock i hovrätten som inte ansåg att bevisen höll.

Jian Subhi Aref, 21
Jian Subhi Aref, Nyköping, var adopterad av sin mammas systers familj och mördades av sin adoptivpappa. Tillsammans med sina adoptivföräldrar och -bröder, med deras respektive familjer, bodde Jian från 2004 tillsammans med familjen i Katrineholm. Tre år senare gifte sig Jian och flyttade till sin make i Göteborg där paret fick en son.
Efter att förhållandet slutat i skilsmässa flyttade Jian tillsammans med sin son tillbaka till familjen i Katrineholm. På morgonen den 15 november 2010 mördades Jian av sin adoptivpappa. Jian hade totalt 53 stickskador orsakade av en kniv, främst på buk, bröstkorg, rygg och armar, och avled av skador på de inre organen.

Vajlett Svensson, 54
Vajlett Svensson och hennes mördare var ett par under femton år, 2007 gifte de sig. De bodde tillsammans i en trerumslägenhet i Bua utanför Varberg. Vajlett led av Multipel Skleros och var sedan flera år rullstolsburen och totalförlamad i hela kroppen förutom i armar och händer. Vajlett var även intellektuellt påverkad av sin sjukdom och kunde bara föra enklare konversationer.
Den 24 juli 2010 förblödde Vajlett i parets vardagsrum. Hennes man hade då sedan tidigt på morgonen utsatt Vajlett för så grova sexuella handlingar att hon förblödde av skadorna som han tillfogat hennes underliv.

Källa: Respektive dom från tingsrätt, Aftonbladet.se och Svenskamord.se



Våld från närstående är största risken för kvinnor
– Minst en av tre kvinnor världen över har blivit utsatt för fysiskt, sexuellt, eller annan typ av våld under sin livstid. Gärningsmannen är oftast någon som hon känner eller står i nära relation till.
– Våld mot kvinnor och flickor är det kanske mest utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna som vi känner till idag. Våldet förstör liv, splittrar samhällen och hindrar utveckling.
– Av tio utvalda riskfaktorer för kvinnor i denna åldersgrupp är våldtäkt och våld i hemmet en större riskfaktor än cancer, trafikolyckor, krig och malaria.
– Enbart i Sverige uppskattas de samhällsekonomiska kostnaderna för våld mot kvinnor vara mellan 2,7 miljarder och 3,3 miljarder kronor per år enligt en rapport som Socialstyrelsen tagit fram år 2006.
Källa: FN (unwomen.se)F