Änglar, finns de?

Hon vill inte bli kallad ”ni”, utan Du eller Prinsessan. Båda lite otympliga; Prisessan går ju fint när man ställer en fråga. Men att föra ett resonemang med någon i tredje person, är knöligt. Att dua en prinsessa känns å andra sidan för direkt.
Prinsessan Märtha Louise och hennes kollega och medförfattare Elisabeth Nordeng är inbjudna till förlaget som gäster i en föreläsningsserie med tema Själ och sinne. Jag har fått frågan att göra en intervju. Jag tvekar lite. Jag har en inneboende skepsis mot det mesta som kan sorteras in under rubriken ”övernaturligt”. Var och en blir jusalig på sitt, och vilka vägar människor än väljer för att hitta mening eller tro, det får man ju vara försiktig med att värdera. Däremot har jag inte sett ett enda program som handlar om hus där det spökar och jag tror inte på ett liv efter detta eftersom det i sin tur kunde betyda att vi inte behöver vara så noga med att leva de liv vi lever, om det nu skulle radas upp fler. Men det är förstås spännande med människor som går sina egna vägar. Att vara prinsessa och gå sin egen väg ställer kanske ännu högre krav på styrka och att veta vad man vill.
Vi träffas på ett hotell mitt i Stockholm och vi börjar med att äta lunch. Elisabeth och Märtha Louise berättar att deras vänskap växte fram under en kurs de gick för några år sedan. En kurs i ”att systematisera de intryck och förnimmelser som man kan kalla andliga”. De blev inte omedelbart vänner, tvärtom tog det ett par år innan de fick riktig kontakt. Men när de väl fann varandra tog de snabbt beslut att starta en skola tillsammans. Den heter Astarte Education och här bedriver prinsessan och Elisabeth utbildningar och kurser i healing, reading, och beröring.
Därefter skrev de boken Möt din skyddsängel som kom ut 2009 i Norge, och året därpå i Sverige. Den har getts ut i ytterligare ett tiotal länder, och har nu sålt i över 100 000 exemplar.
Vi sätter oss och beställer lunch; torsk, lamm eller tofu finns att välja på.
– Torsk blir man så trött av, säger Märtha-Louise, det får bli kött.
Att växa upp som storasyster till tronarvingen i Norge tycks inte ha varit alldeles lätt. Utifrån de få intervjuer som finns, får man intrycket att Märtha Louise som barn var mer av en ”pojkflicka” än prinsessa på ärten. Hennes stora intresse var hästar, och det tycktes inte alldeles lätt att finna sig till rätta i rollen som prinsessa, och de förväntningar som kommer med den. Vi pratar om boken, och att den väckt både kritik och debatt i Norge. Prinsessan svarar med ett leende att ”ja, jo lite grann har det allt varit…”, och jag förstår efter en stund att hon är ironisk.
Märtha Louise: Fast det är ju inte så att vi försöker tvinga någon annan att tro eller tycka som vi. Vi vill bara berätta om de här redskapen som finns, och som har förändrat våra liv och gjort att vi har hittat harmoni. Men vi tvingar inte någon, detta passar inte alla!
Prinsessans val i livet har väckt uppmärksamhet tidigare. I maj 2002 gifte hon sig med författaren Ari Behn, (som kan liknas vid Norges Per Hagman eller Erik Hörstadius), och i samband med bröllopet avsade hon sig sitt apanage för att kunna tjäna egna pengar och ha en egen karriär.
– Det är inget konstigt att prinsessor nu har egna karriärer. Och det där med mitt apanage, det handlade om 120 000 kronor per år, så det var inga miljoner, säger hon och skrattar.
Vi dricker kaffe (soyamjölklatte) och avslutar lunchen. Elisabeth och Märtha-Louise går till sina rum för att byta om. En timme senare träffas vi för den riktiga intervjun. Prinsessan har bytt om från svart kort sidenkavaj till en glittrig blekrosa kavaj och mycket höga Louboutin-klackar. Elisabeth bär en rosa klänning som faktiskt får henne att se lite änglalik ut.

Vissa tankar i boken är lätta att ta till sig. Att vara ”här och nu” till exempel är ju något de flesta av oss eftersträvar. Men det som handlar om auror, chakror, energier med olika färger, berätta?
ML: Vi beskriver en värld som finns i den här världen, men som inte alla ser. En annan dimension helt enkelt.
EL: Det viktigaste för mig personligen är ju känslan av att saker och ting faller på plats när man blir medveten om den här andra världen, och de energier som fyller den.
I tidigare intervjuer berättar prinsessan om att dina första kontakter med en värld utanför den vi ser, var med hästar och att du hade väldigt lätt att kommunicera med dem. Berätta om hur du kom i kontakt med den här andra dimensionen?
ML: Ända sedan jag var liten har jag känt mig utanför och annorlunda, och samtidigt kände jag tidigt att jag hade en förmåga till andlighet och kommunikation som inte andra hade. Däremot var det inget jag pratade om utan jag ”skruvade ner” den förmågan så mycket jag bara kunde. De ledde till att jag kände mig ”fel”.
EL: Våra berättelser är ganska snarlika. Så länge jag kan minnas har jag känt mig annorlunda men mycket föll på plats när jag tog den andliga sidan av mig själv på allvar.
Men vad skiljer er syn på andlighet och religion, kan man inte ersätta det andliga med ”Gud” helt enkelt?
EL: Det är skillnad på religion och andlighet, religiositeten är kopplad till ett trossamfund och dess levnadsregler. Andlighet är en upplevelse av en universell kärlekskraft. De verktyg vi vill dela med oss av är en sorts karta och kompass i den världen.

Förstora

På 60- och 70-talet skulle politiska reformer förändra människors liv. 20 år senare var det yuppisar och pengar som gällde. Idag ska andligheten göra oss lyckliga. Varför, tror du?
ML: Vi lever i en tid när vi konsumerar i överflöd, men många av oss känner att det ändå är något som saknas, att det inte räcker.
EL: Det vi vill berätta om är ju hur fantastiskt och spännande det är att ha ett ärligt möte med sig själv. För det behövs inga dyra saker.
I er bok berättar ni om era respektive uppväxter som kännetecknas av en känsla av att vara utanför?
ML: När jag var liten kände jag frustration över att så många människor klev över gränsen till mitt personliga utrymme, att massmedier tog mer än vad jag ville ge. Så småningom har jag lärt mig att det handlar om min aura och var den befinner sig. Att jag kan kontrollera den.
Vi är alla, menar de, utrustade med finkänsliga kompasser i våra kroppar. En magkänsla, en intuition. Som, ifall vi låter den, kan leda oss rätt. Men vi har istället byggt vårt samhälle som om dessa signaler från kroppen inte fanns. Och det gör att de flesta av oss lever allt mer utifrån andras föreställningar om vilka vi ska vara, snarare än att följa våra drömmar, våra inre röster.
Det kanske är lätt om man är prinsessa, men en småbarnsmamma, som stressar mellan dagis och jobb, vad har hon för nytta av det?
ML: Alla har glädje av att vara närvarande i nuet, och att inte ha tankarna i en dåtid eller i morgondagen. Det skapar ett mindre stressigt liv att känna att man har energierna på plats, och inte bär andras negativa känslor.
Prinsessan kan läsa auror, och det sägs att hon också är klärvojant. Men, säger hon, självklart är det inget hon gör ”i hemlighet”. Det handlar om etik och moral. Hon läser inte av människor om de inte ber henne.

Läs mer om Prinsessan Märta Louise och Elisabeth Nordeng i amelia nummer 25.