Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

6 typiska mammatyper som du garanterat stött på någon gång

”Flaskmatar du?” ”Jag hämtar senast klockan tre.” ”Mitt barn får aldrig raffinerat socker.” Känner du igen dem? Mammavampyrerna suger ut ditt självförtroende med blickar och kommentarer tills du känner dig som världens sämsta – trots att du inte är det.

6 mammatyper som du möter lite för ofta:

1. "Va! Hämtar du dina barn efter kl 16?"



Bildkälla

Hämta tidigt-pressaren -Det pågår en inofficiell tävlan om vem som hämtar först, och när du kommer inrusande har förskolan så smått börjat släcka ned. Klockan 16.00. Hämta tidigt-häxan älskar att säga: ”Man skaffar väl barn för att umgås med dem.” Intressant nog var skulden omvänd när barnomsorgen byggdes ut på 70-talet. Då var det hemmafruarna som fick dåligt samvete över att barnen gick hemma och drällde, istället för att haka på tåget in i framtiden.

2. "Hur kan du ens fråga?! Vad är du för mamma egentligen?"

Bildkälla

Skuldgöraren -Starta en tråd om precis vad som helst, till exempel ”vilket örngott tycker du är finast?”, så kan du vara säker på att Duktiga Annika rycker ut och leder in samtalet på skuld. Och hon är otroligt skicklig – till slut känner du dig som en dålig mamma som inte har färgmatchat sängkläderna.

3. "Jaså, du har slutat amma? Du vet väl att det stärker immunförsvaret..."

Bildkälla

Amningshetsaren - Slagordet (och svar på allt) är: ”Alla kan amma!” Ja, utom de som inte kan, vill man tillägga. Såriga bröstvårtor, bölder, eller utmattade små bebisar finns inte i deras värld, det är bara att prova en gång till eftersom ”bröstmjölk är det bästa för barnet”. Som om det var det vi var oense om...

4. ”Fiskpinnarna är rena giftpinnarna. Jag lagar bara mat från grunden.”

Foto: danr13

Bildkälla

Matpressaren - Det räcker inte med att göra egen barnmat och laga allt från grunden. Det ska också vara rättvisemärkt, klimatsmart och eko-reko. Allt det där är egentligen bra saker, om det inte vore för att det krävs en doktorshatt och ett halvtidsjobb för att hitta rätt bland allt som är ”rätt”. Eko-extremisten tackar nej när du bjuder på efter dagis-middag, ”fiskpinnar är inte mat, det är gift”, och plockar upp en medhavd matsäck med ekologiskt certifierad raw food.

5. ”Det är alltid härligt hemmahos oss. Igår spelade vi kort alla tillsammans.”

Bildkälla

Lögnaren - En heltidsarbetande mammavampyr som även dubbeljobbar som hemmafru. Känns lättast igen på att hon lägger ut en bombmatta på facebook av bilder på rosenkindade barn med mjöl på näsan som bakar kakor. Skärmar är ett skällsord och höjden av familjelycka är att spela sällskapsspel tillsammans – trots att alla vet att det blir tjafs om reglerna och det yngsta barnet börjar gråta.

6. "Va! Lämnar du ditt barn till barnvakt?"

Bildkälla

Psykologhetsaren- Du ska amma (helst i flera år), samsova och bära babyn i bärsjal – annars blir det psykiskt sjukt. Den anknytnings-allsmäktige säger: ”Jag tror på ett nära föräldraskap.” Jaha, till skillnad från oss andra som jobbar på ett avståndstagande till våra barn?

______________________________

Varför är mammaskulden större än någonsin?

”Sluta att makaron-knarka våra barn!” skrev GT:s chefredaktör Frida Boisen i en krönika i höstas. Hon varnade för ”allvarliga effekter”, påverkan på hjärnan, koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem. Av narkotika? Nej, av snabbmakaroner. Krönikan blev en delningsraket bland föräldrar som nu fick ännu en sak att ha dåligt samvete över. Nämligen den där nödlösningen till middag som snos ihop en stressig måndagskväll.

En som reagerade var Aftonbladets Fredrik Virtanen, men inte för att han blev orolig utan för att han hade fått nog. ”Jag har föräldraångest som alla andra men jag vägrar dras in i denna galet skuldbeläggande hysteri”, skrev han. Föräldraångest har blivit en livsstil, fortsatte Virtanen, ett sätt att visa att ”jag bryr mig”, men detta självhat ärförmodligen sämre för barnen än makaroner med ketchup.

Hur kommer det sig att våra barn har det bättre än någonsin, samtidigt som mammaskulden är större än någonsin? För det är främst kvinnorna som drabbas när kören av mammavampyrer sätter igång, alltså de där i mammagruppen och på förskolan som med blickar och kommentarer suger ut ditt självförtroende. Och vars ton antyder att de tänker anmäla dig till socialtjänsten eftersom du lät dina barn äta lösgodis. På en TISDAG!

Anledningen till att just mammor blir byten för skuldbeläggande vampyrer är att barnen – fortfarande – främst anses vara kvinnornas ansvar. Inte att mammor har lättare för att känna skuld än pappor. Det säger Ylva Elvin Nowak, doktor i psykologi, som har skrivit boken I sällskap med skulden – om den moderna mammans vardag. Om ansvaret för barnen brister, eller bara misstanken finns, triggas kedjan skam och sedan skuld igång, två av männi-skans mest grundläggande känslor, som gör även den starkaste kvinna till ett lätt offer.

– Det finns inget så plågsamt för en mamma att höra som att man inte tar hand om sina barn på rätt sätt. Jag tror att många kvinnor är väldigt, väldigt känsliga för det där. Det behövs ganska lite, säger hon.

Dagens föräldrar har det tuffare än tidigare generationer eftersom de är så pålästa. Skuldkänslorna över allt man gjorde och inte gjorde växer snabbt när man googlar anknytningsteorier och hur uppväxtmiljön påverkar barn. Föräldrapsykologen Malin Alfvén brukar exemplifiera det så här: Förr gick mamman till doktorn och sa: ”Mitt barn kissar på sig, vad är det för fel på honom?” Numer frågar hon: ”Vad har jag gjort för fel?”

– Idag finns det jättemycket kunskap men den uppfattas ofta i fel ordning och på fel sätt. Det är inte så enkelt att om du hämtar sent på dagis så blir din unge en värsting, säger Ylva Elvin Nowak.

Vad driver då den som blänger på din makaronmåltid? Ylva Elvin Nowak ser två olika typer av mammavampyrer – och en tredje som egentligen inte finns:

1. Härskaren. Om livet är stressigt är det skönt att se att någon annan inte heller hinner med. Det här är en sorts härskarteknik som i grunden bygger på den egna känslan av att inte räcka till, den mänskliga naturlagen som säger att det är mycket lättare att kritisera andra än att rannsaka sig själv.

2. Polisen. Den här vampyren har en ärlig uppfattning om vad som är rätt och fel – och den måste förmedlas. I likhet med andra former av besserwissrar är avsikten egentligen inte ond, även om budskapet sårar eller irriterar.

3. Hjärnspöken. Den tredje mammavampyren har du uppfunnit själv, hon finns bara i din fantasi, för när det gäller det superduperkänsliga ämnet föräldraskap är det upplagt för missförstånd. Är man redan i skuldläge räcker det med minsta tvetydighet för att missförstånden ska börja hagla. Ibland räcker det till exempel med att BVC-sjuksköterskan frågar en mamma hur ofta barnet får godis (en standardfråga på treårskontrollen) för att hon ska gå hem och starta Familjelivstråden ”BVC tycker att mitt barn är tjockt!!”

– Jag själv var en riktig ekomamma och kan bara hoppas att jag inte omedvetet tryckte till någon annan med mina hemlagade barnmatsburkar, säger Ylva Elvin Nowak.

Det man kan göra när mammavampyrerna anfaller och tårarna tränger upp i ögonen är att stanna upp en stund och fråga sig: ”varför känner jag så här?”

– Om du kommer fram till att du måste förändra något, gör det. Eller så visar det sig vara fantasier om hur saker borde vara och då är det bara att släppa taget, säger Ylva Elvin Nowak.

Du kan också utmana vampyren som just fällt en besk kommentar genom att fråga: ”Jag blir nyfiken på vad det är du egentligen vill säga. Skulle du vilja utveckla det?”

Är det då förbjudet att reagera på hur andra behandlar sina barn? Ska man tiga still, av rädsla för att själv bli en vampyr? Nej, säger Ylva Elvin Nowak. Skuld väcks när man känner sig bedömd men det går att prata med varandra utan att vara fördömande.

– Fråga den där mamman som alltid kommer sist till dagis om du kan hjälpa till med något. Kanske hämta bådas barn någon dag. Skillnaden mot vampyrerna är att du vill väl.